Semelvivis

nått annorlunda som inte var där när jag åkte <3

Ligger i sängen på hotellet efter ha varit ute o käkat BurgerKing- gött kött!

Vi hämtade kortet prick 11 och landade på hotellet 12- sedan somnade vi bums och vaknade kl 19- såååååå trötta var vi!

Nu skall vi bara mysa i sängen framför skräptv- vet ni förresten hur underskattat en varm lång dusch är där ingen stör dig eller frågar om jag samtidigt fyller på vatten...

I morgon åker vi hem!!!

Manjana som jag ville skriva först- min iPhone har inte spanskt n :(

I morgon iallafall. Då ni! Då bär det av till svensk mark. Om 3,5 timme går servisbussen från Manavgat till Antalya flygplats och 0700 lyfter planet till Istanbul. 0800 landar vi och mellan 1030-1130 kan vi hämta UTkortet på ambassaden- runt 1200/1300 kan vi checka in och dö på hotellrummet. Kanske försöka sova nått eftersom jag inte tror det blir så mycket sömn nu innan vi åker- ingen sömn alls om jag inte tror fel.

I morgon, onsdag, 0905 går planet och 1145 landar vi hemma!

Just nu sitter vi o fyller i en anställningsblankett för V.
Hejja honom :)

Vi hörs kanske från Istanbul <3

Åååå V är sån tönt! Igår kväll duschade jag här hos kompisen- frågade om jag kunde slänga in tvätt i maskinen o starta för att hänga den idag på morgonen- jaaa inga problem!

Men blev den startad igår kväll? Trots att jag sa till 1 gång i halvtimmen- nej. Dom startade den idag på morgonen- och jag veet att underkläder är väldigt privat här i Turki men jag var tvungen att tvätta min bh! Därför ville jag haft hängt maskinen själv- som såklart inte gick eftersom jag bestämt träff med Sandra i Side.

Kommer hem nu till kompisens lgnh- o möts av sur V...varför? Jo för att han hängt upp tvätten och sett att jag minsann tvättat en bh (o 1 par trosor)-

"When i saw it I almost throw it- im happy I put up the landry and not Mehmet..."

Oooh herregud. Skall jag inte få tvätta mina underkläder så ser jag gärna fram emot att använda och sedan slänga för o köpa nya. Han får gärna betala!

Hade by the way en mysig dag i stolen på en restaurang nere vid stranden. Hoppas på samma procedur i morgon!

Puss

Oj här vaknade någon sent. Inte jag det vill säga. Utan min kära. Kl 14 tog han sig äntligen upp ur sängen- han hade varit vaken till 06 i morse o pratat med sin bästa vän.

Efter en halv toast till frulle på kompisen te-café så tog jag dolmusen hem till Sandra o Belmish för lite tjat medans Veysel åkte till dottern o hälsade på. Sandra kokade godaste manti till mig som jag inte ätit på evigheter!!! Tack <3

Nu ikväll har vi skickat i väg en jobbansökan för Veysel och nu sitter han o tittar på någon, uppenbarligen väldigt rolig, turkfilm medans jag halv tittar på Wreck-it-Ralph o knarkar sönder min nya drog...solrosfrön.

I morgon skall jag försöka få liv i mannen tidigare och vi hoppas på lila skönt väder som idag så kan jag o Sandra mysa längs beach-walken :)

Filmen väntar!

Å vänner- jag är så lycklig. Lyckligast på jorden kan hända.

Vi åker hem på onsdag. Läs VI som i jag o Veysel! Idag åkte vi från Burdur till Manavgat där vi nu skall bo hos hans vän tills på tisdag natt/morgon 0500 då vi blir upphämtade på bensinstationen och 0700 går planet till Istanbul- landar runt 8 och direkt från flyget springer Veysel till ambassaden för o hämta UTkortet.

Onsdag 945 går flyget hem till Göteborg där pappi hämtar oss på Landvetter. Magiskt men sant.

Nu skall jag fortsätta tugga på mina solrosfrön o dricka mitt favorit is-tea.

Ha det bäst häst!

Detta är ett inlägg skrivet 13/2 20:20 av en uttråkad Malin i den lilla byn Askeriye utanför Burdur,dryga 4 timmar från Manavgat/Side.

Ett litet, väldigt långt, inlägg om hur vardagen ser ut bara 3h&40min från alldagliga, Svensson-Sverige

I Turkiet är det fortfarande helt normalt, eller nej nu ljuger jag, i vissa delar av Turkiet är det fortfarande helt normalt med att föräldrarna säger åt sina barn att "den här tjejen/killen skall du gifta dig med". Veysels mamma vet att man gör inte så längre då hon gjort så mot V och hans båda storebröder med men bara en av dom är fortfarande gift med samma kvinna. 1 av 3 lärde kanske lilla anne något.

När det var dags för lillasyster Elif att gifta sig så kom den perfekta pojken hit ett flertal gånger och jo visst dom hade träffats i Burdur och pojken hade själv sett Elif på hennes jobb och börjat småprata utan att någon sagt åt någon av dom. Men det är ändå alltid på något sätt föräldrarna som bestämmer om det blir ja eller nej.

Och som ni vet så är Turkiet ett muslimskt land även om det är LÅNGT ifrån "arabiskt muslimskt" som förmodligen förklarar vad jag menar. Veysels mamma tillexempel dricker både alkohol (även om just öl som hon dricker är "förmildrad" alkohol verkar det som)röker och bär inte alltid slöja- 3 mer eller mindre förbjudna saker för en kvinna...så Vs familj är visserligen muslimer men ja ni förstår nog.

Lillasyster ville hur som helst gifta sig med denna killen, men efter 6 månader "tillsammans" (endast träffar med familj i närheten) så kände hon att det var ett misstag. Och trots att bröllopsinbjudningarna var klara, ringarna köpta och början till hushållet inköpt så lyssnade mamman o sa "nej- jag gifter inte bort en till som inte vill gifta sig" Ett halvår senare gifte sig Elif med den killen som var orsaken till att "den första" inte dög,Rasim. Och oj vad dom är lyckliga. Hela Elif strålar runt honom. Och jag kan stolt meddela att jag till sommaren blir plast-moster :D

Veysel har en lillebror med, 25 år som jag, ogift. Tills på söndag. Då han gifter sig med,erm, sin kusin...Något som också fortfarande är okej i delar av Turkiet. Mer okej om man är kusiner på sin mammas sida är på pappas. Så för mig innebär det att jag skulle kunna gifta mig med kusin Niklas som är mammas systerson, men inte med kusin Daniel som är pappas brorson. Tanken får mig att vilja spy. Men det är ju inte jag som skall göra det så jag bara ler.

Först ville dock brosan,Firat, inte gifta sig med tjejen, Ebru, för han hade inte träffat henne sedan dom var typ 3. Men efter sommarn som han spenderade hos hans morbror o familj för o hjälpa till med aprikos-farmen så hade dom lärt känna varandra och bestämde sig för att dom visst ville förlova sig o senare giftermål.

Men tro inte det var en lätt väg hit. Helt plötsligt ringer V till mig i Sverige o säger att Ebru är på väg från hennes hemstad,18 timmar med buss ifrån hans hemstad. Familjerna har bråkat och flickans pappa har sagt till flickan att Vs familj inte alls "vill ha henne" och att dom bara gör detta för att dom måste. Varpå flickan såklart smsar brosan o frågar om det är sant, och säger "menar du allvar med att du vill ha mig så kommer jag i natt- jag sätter mig på bussen nu om du menar allvar."

Flickan är här, hennes familj blir såklart fly-förbannade och hotar Vs familj med både det ena o det andra (ja dom är släkt men det var som bortglömt då!!!) och säger att dom också är på väg, och att dom tagit med en pistol för o visa vem som bestämmer. Veysels familj gömmer flickan och brosan hos Elif eftersom dom inte vet vart hon bor sedan hon gift sig och väntar hela natten på skjutgalna släkten. Nej Malin sov ingenting den natten heller hemma i trygga Sverige.
Men familjen kom aldrig, det var bara ett tomt löfte.

Dock tröttnar Veysel. Min förståndiga karl. Haha. Han tar upp telefonen o börjar prata MED morbrodern istället för OM honom. Morbrodern vill inget annat än att se flickan lämna huset, byn och hemstaden med en ring på fingret och bröllopsklänning på. Han vill bara att grannar o familj skall se att det går rätt till. Så Veysel tar flickan, åker 18 timmar till hennes hemstad för o planera bröllopet innan resten av Veysels familj skall komma.

Dock vägrar flickans familj att planera något bröllop utan Vs familj. Dom säger att traditionen säger att mamman o mamman skall planera ihop. Så Vs familj tar sig också till hemstaden (egentligen inte bara flickans hemstad utan även Veysels), det tar dom 24h då dom åker med brorsans kompisar i minibuss för han vill ha med dom på sitt bröllop såklart...Bara för att mötas av flickans familj som totalvägrar bröllop. Dom går med på förlovning som tanken var från början. Men inget giftemål. Det skall väntas till sommarn med det.

Jag var hela tiden på Veysel om att ALDRIG lämna flickan ensam med hennes familj. Jag vet att det låter illa men jag vet också vad folk från den delen av Turkiet fortfarande anser är okej. Och vad flickan gjort, rymt till en man, anses vara fruktansvärt skamligt. Veysel håller med och säger att han själv tänkt på det så när familjen säger att dom bara får förlova sig o att flickan stannar kvar hos familjen tills bröllopet i sommar blir han knäckt.

Men ingen kan göra något. Flickan o brosan är ju faktiskt kära. På riktigt. Tillslut tar Veysel flickans bror åt sidan och mer eller mindre hotar honom att om dom ens pratar elakt mot flickan så kommer dom o hämtar henne- men flickans bror lovar att det inte kommer hända och säger samtidigt "vad tror du egentligen vi är för några?!!"

Nu är flickan här. Hon mår bra och bröllopet är på söndag. Men inte för att någon vill ha det på söndag 17/2. Utan för att dom måste. För familjen både pratade elakt mot flickan & lät henne inte gå ut...så Veysels bror gjorde som dom sagt, han hämtade flickan. Och dom "får" inte bo ihop utan att vara gifta, "det ser illa ut eftersom hon kom utan hennes familjs tillåtelse"...

Jag vet inte. Men hela bröllopet är påtvingat. Men samtidigt känns det inte mer än rätt att Firat o Ebru skall få gifta sig. Men måste dom gifta sig såhär. Hon kan väl knappast vara glad ända in i hjärtat för att få gifta sig såhär? Hastigt o lustigt o ingen från sin familj närvarande. Men det är HON som gjort valet för hon visste att det skulle bli såhär om hon lämnade.

Så även om det mest känns otroligt overkligt och förbannat sjukt (och äckligt för mig som känner flickan som Veysels kusin från när vi var i hemstaden o hälsade på), så kan jag inte mer än rycka på axlarna åt det- för det spelar ingen roll vad jag tycker, det är deras kultur och deras traditioner. Även om både jag o Veysel anser att han hade kunnat hitta en annan som inte är kusin, och även om dom älskar varandra så kan dom sköta det som man skall- så spelar det ingen roll. Jag fick en anledning till o köpa en fin klänning, och jag får en gratis klippning och håruppsättning på söndag. Jag får helt enkelt gå på bröllop så jag kanske inte skall klaga?!

Fast det gör jag. Tyst. Inne i vårt sovrum klagar vi båda två när ingen annan frågar 3000 ggr om vad vi pratar om.

Psst- detta tog en timma att skriva på telefonen...bara så ni vet.

Roliga är dom. Man får olika svar varje gång man ringer, olika svar beroende på vem som svarar i telefon.

Nu är vi på jakt efter hans UTkort som han måste ha för o få komma in i Sverige.

I måndags förra veckan innan jag åkte ringde jag o då sa hon att kortet skickades 31/1 till Istanbul, samma kort som dom fredagen 1/2 sa att "nej vårt system fungerar inte så vi kan inte se mer efter att beställningen är gjord". På måndagen sa hon också att "bara ring så berättar vi om konsulatet fått kortet för det kan vi också se i vårt datasystem"

Mamma var snäll o ringde i går, 1 vecka senare då, och då säger denna tjejen att "nej vi kan inte alls se det hos oss utan ni får ringa konsulatet i Istanbul"...ufh.

Sagt o gjort. Hon trodde det borde komma på torsdag 14/2 o att dom förmodligen ringer Veysel nästa vecka.
Med andra ord så ringer vi på måndag.

Nu måste ja springa!!!
Puss

Eller nått.

Sitter på caféet inne i stan o har precis ätit tårta o druckit kaffe- MÖMS! Vi är såklart i Burdur (Vs hemstad) och kom fram i förrgår kväll, igår kom lillasyster hem o var hemma med oss hela dagen och senare även hennes man o föräldrar.

Allt känns så annorlunda mot förr- V o jag är så lyckliga o spända på vår framtid i Sverige o speciellt min pojk bubblar av glädje- det var längesedan jag såg han såhär glad. Det värmer i hela mig.

Igår innan vi somna sa han "Im sorry Im talking so much but Im just happy, Im just happy after a really long time"

Nu skall vi ta oss ut i busvädret o åka hem till nån granne på middag- jippi...or not.

Med 1,5h försening från Landvetter pga de-iceingen på planet inte ville fungera så flög vi någorlunda smärtfritt till Istanbul. Värsta turbulensen var det när vi lyfte o vi hamnade ner i en luftgrop som fick alla på planet att dra efter andan. Vissa skrek tillochmed! Hua den kändes vill jag lova!

I Istanbul hade jag gott om tid så jag försökte spåra upp en försvunnen väska åt en vän, men det kontoret hade såklart stängt så det var inte mycket att göra. Istället letade jag upp ett ledigt hörne med en go fåtölj på överreklamerade Starbucks och drack en latte o tuggade på en Wasa knäckebröd med creamchees/choklad- faktiskt godare än vad det låter!

Nästan 40 minuter sena landade vi på Antalya flygplats och 10 min (längsta jag någonsin fått vänta så förstå min nervositet att väskan var borta!) senare, efter bråk med halva Ryssland o Polen så fick jag äntligen pussa på min älskling!

Idag vakande vi upp till en blåååååå himmel och strålande sol! Hade bara på mig en tunn långärmad o en tunn kofta när jag mötte upp Sandra, Belma, Camilla o Terese inne i stan för att sedan åka med hem o umgås. Kul o träffa dom igen- men jag blev inte där så länge eftersom min lille korv blev avundsjuk haha!

I morgon bär det av till vischan- mysigt att träffa hans familj igen och såklart hoppas vi på att UTkort kommer snarast!!!

Ha det fint tills jag har internet igen!

Tidningen inköpt, latten nästan upp drucken och den utlovade Whiskyn inköpt.

Jag åker 12:45, landar 17:10 i Istanbul och sedan 21:20 går nästa plan o är tillslut framme 22:35...Där bäbi möter upp mig och vi åker o sover 1 natt hos kompisen i Manavgat.

Vi hörs nån dag i veckan!
Puss

I morgon bär det av :)

Badat bubbelkar, rakat benen, målat tånaglarna, peelat bort alla döda hudceller och druckit ett glas vin. Hur underbart?!

Nu ligger jag däckad i sängen insmord i goaste bodylotionen från BodyShop, väskan är packad och kläderna för i morgon framtagna.

Hoppas kunna somna normaltid i natt!
Puss

...för en sån som jag!

Kan inte somna. Har haft svårt med det i evigheter. Mobilen med internet gör det inte lättare. Har aldrig gjort det lättare. Men problemet är mest mina tankar som snurrar.

Innan har det mest varit oro. Mer eller mindre ständig ångest. För allt. Nojjig som jag är, det borde vara mitt tilltalsnamn. Nojjig Cecilia Pettersson.

Nu är det andra tankar. Overkliga sådana. Visst lite nojja in i mellan åt- men för det mesta overkliga tankar. Som att V äntligen fått UT. Som att jag skrivit kontrakt på lägenheten.

Som att jag åker dit på måndag. En dag från idag. I MORGON!!! För att på riktigt hämta hem honom.

Tanken på det gör mig galen. Tänk att få visa en person som du älskar, något nytt,alldeles speciellt som den personen bara hört en himlans mycket om men aldrig upplevt. Tänk att han skall få se allt mitt som jag fått se allt hans. Det är en otrolig känsla. Jag är överväldigad av känslor. Och tacksamhet.

Våra 4 år har varit långt från perfekta. Långt ifrån. Men vi är på väg att öppna en helt ny sida i vår bok- och skriva ett nytt kapitel med helt andra förutsättningar.

Allt tack vare att vi kämpat såklart. Att vi aldrig gav upp.

Men mycket tack vare mina vänner och framförallt min familj. Det här UTet är inte bara mitt o Veysels. Det är erat. Ni har väntar lika mycket som oss. Mått lika dåligt som vi gjort.

Jag vet att jag har varit jobbig sur o ibland elak- allt för att jag inte mått bra. Jag har gråtit hysteriskt och ni har inte gjort något annat än att stöttat och kramats.

Vi har en lång väg kvar som jag vet kommer bli tuff. Men jag vet att jag har er- alla vänner och min familj. Och det ger mig all styrka jag behöver och tro på att det här klarar vi av!

Ni är allt. Ni är den jag är.

Har gått och sjungit reklamen på Triss hela kvällen med ett leende på läpparna! Nej jag har inte vunnit på triss- men nästan!

Jag har en liten vän, hon gick i min parallell klass på gymnasiet, vi var inte mer än klasskompisar- ingen jag skulle kalla "vän" egentligen. Linda Robertzon heter hon.Men nu står jag i tacksamhet till henne. För ett tag sedan ville hon hyra ut sin etta i Frölunda men då var jag osäker på om jag vågade skriva kontrakt ifall Veysel inte skulle få komma- så hon gav den till en annan. Såklart.

Nu hade hon i sin tur en vän, Karin, som ville hyra ut sin etta i Frölunda. På 38 kvm. I samma byggnad som sjukhuset i Frölunda. Preecis på torget alltså. För 4000:-. När Robertzon såg detta på Karins FB skrev hon till mig och frågade om jag var intresserad. Öh ja?!

Karin i sin tur skrev till mig, och fram o tillbaka så bestämde vi tillslut att jag skulle få se lägenheten idag och om "hon gillade mig" så var lägenheten min! Tror ni jag vart nervös? Kändes som jag skulle på arbetsintervju i dag när jag var på väg haha!

Robertzon hade tydligen "skrivit massa gott" om mig så hon hade mer eller mindre bestämt sig för att ge den till mig och redan skrivit kontraktet klart så det bara varför mig o läsa och skriva under. So I did.

Från 2013-03-01 till 2013-09-30 (förmodligen med chans till förlängning) bor jag i Frölunda! I en egen lägenhet. Visserligen bara en 1a i "svart andrahand" men FY FAN vilken total lycka!

Bästa start på denna vecka i måndags, och bästa avslut på samma vecka...