Long time no see
Jaha, det var ett tag sen...20 oktober skrev jag sist...Då jag fortfarande befann mig i ett varmt o soligt Turkiet. Då jag fortfarande var lycklig känner jag för att skriva, men var jag det? De 2 sista månaderna pratade jag inte om något annat än att jag ville åka hem hem hem...men när biljetten var utskriven o datumet var bestämt så ville jag inget hellre än att stanna...Nu har jag varit hemma i 2 veckor snart och visst känns det bättre än vad jag trott, det måste jag villigt erkänna...Men jag saknar han, jag saknar Jessica o jag saknar Atakan. Saknaden efter han är dock värst, er andra 2 kommer jag få pussa på i vinter...Men han. Han som stal mitt hjärta o har valt att behålla det. Det blev lite seriösare än vad jag väntat mig, visst älskade jag honom hela tiden- men inte som jag gör nu. Det går inte att förklara, men jag kommer aldrig kunna lämna Turkiet bakom mig igen, han är där o han har mitt hjärta. Jag får jobba ihop pengar här hemma nu i 5 månader, 6 kanske då, och sedan beger jag mig ner nästa säsong igen. Det är en sak som är säker iallafall. Dagarna går ändå ganska snabbt här nu, jag menar 2 veckor! Vart tog dom vägen? Jag går mest runt o suckar här hemma, dagarna går bra...det är kvällarna o nätterna som är värst...Då kan jag gråta mig till sömns,det är ju då ingen ser.
I love you more then ever, for all the things you do.
But mostly do I love you, for simply beeing you.
I love you more then ever, for all the things you do.
But mostly do I love you, for simply beeing you.
Kommentarer
Trackback
