I spread my wings and I learn how to fly...
Livet spelar mig ett spratt- det är helt galet. DOM är helt galna...dom tankarna som flyger omkring i huvudet nu igen.
1 november 2008 var en av dom jobbigaste dagarna i mitt vuxna liv, liksom 20 april 2008, liksom dagarna (jo inträffade ju 2 ggr) då familjen åkte hem i från Turki. 20 april var samtidigt också en av dom bästa dagarna. O nu närmar sig en sån där konstig dag igen. 25 april sätter jag förhoppningsvis min rumpa på ett flygplan som tar mig tillbaka till sol, värme, Jessica, Atakan o min man...Men exakt som förra året- så känns det vemodigt.
Jag har tatt upp detta en gång innan, när jag åkte hem i vintras, men ändå så kan jag inte låta bli att tycka att det känns helt mysko. Jag har inte gjort något annat än o längtat hela vintern efter att få åka ner igen- att få vara i Turkiet har vart min största dröm heeeela vintern o nu när jag ska åka ner...Då känns det sådär!? Hur konstigt är inte det? Ångesten över småsaker som jag inte kommer vara m om under de närmsta 6-7 månaderna bubblar upp o ibland vill jag bara börja gråta. TVslappande m mammi, räkor varje fredag m päronen, Ullareds tripparna, (uttjatade) Kungsmässan m mammi...Ja jag vet att jag kommer få det roligare där, men jag måste få känna såhär annars vet jag inte vart jag ska ta vägen...Jag tycker inte alls det är orättvist längre...att Angelica får åka ner 3 veckor tidigare (möjligtvis för att hon får träffa fam. Ebbhagen Yaman)- jag har inte varit redo för det! Min hjärna är inställd på att åka ner i slutet av april...o där med basta! O när den dagen kommer, då jag står o säger hejdå på Landvetter- då kommer jag vara den som gråter mest av alla...Bläk tillochmed nu när jag tänker på att säga hejdå igen får jag tårar i ögonen. Älskade älskade familj.
Dock kommer jag ner till en annan familj- eller en familj som precis har börjat bli en familj o jag hoppas gärnet på gänget i år! Jag kommer ner till sommarn, jag kommer ner till ett ställe där jag kan gå i shorts o flippisar hela sommaren, jag kommer ner till Jessica o Atakan, jag kommer ner till underdunderbara SIDE där dessutom Linnea o NinaMaria är o jag kommer ner till han...Jag vet att det blir bra- men det måste kännas lite dåligt innan för att det ska kunna bli super!
Utanför fönstret? Soligt, blåsigt i massvis o 7.9 grader kallt. I natt vart det -10 grader.
Okej jag kan väl må dåligt för att få byta ut det vädret mot varmare platser!
-Over and out-
1 november 2008 var en av dom jobbigaste dagarna i mitt vuxna liv, liksom 20 april 2008, liksom dagarna (jo inträffade ju 2 ggr) då familjen åkte hem i från Turki. 20 april var samtidigt också en av dom bästa dagarna. O nu närmar sig en sån där konstig dag igen. 25 april sätter jag förhoppningsvis min rumpa på ett flygplan som tar mig tillbaka till sol, värme, Jessica, Atakan o min man...Men exakt som förra året- så känns det vemodigt.
Jag har tatt upp detta en gång innan, när jag åkte hem i vintras, men ändå så kan jag inte låta bli att tycka att det känns helt mysko. Jag har inte gjort något annat än o längtat hela vintern efter att få åka ner igen- att få vara i Turkiet har vart min största dröm heeeela vintern o nu när jag ska åka ner...Då känns det sådär!? Hur konstigt är inte det? Ångesten över småsaker som jag inte kommer vara m om under de närmsta 6-7 månaderna bubblar upp o ibland vill jag bara börja gråta. TVslappande m mammi, räkor varje fredag m päronen, Ullareds tripparna, (uttjatade) Kungsmässan m mammi...Ja jag vet att jag kommer få det roligare där, men jag måste få känna såhär annars vet jag inte vart jag ska ta vägen...Jag tycker inte alls det är orättvist längre...att Angelica får åka ner 3 veckor tidigare (möjligtvis för att hon får träffa fam. Ebbhagen Yaman)- jag har inte varit redo för det! Min hjärna är inställd på att åka ner i slutet av april...o där med basta! O när den dagen kommer, då jag står o säger hejdå på Landvetter- då kommer jag vara den som gråter mest av alla...Bläk tillochmed nu när jag tänker på att säga hejdå igen får jag tårar i ögonen. Älskade älskade familj.
Dock kommer jag ner till en annan familj- eller en familj som precis har börjat bli en familj o jag hoppas gärnet på gänget i år! Jag kommer ner till sommarn, jag kommer ner till ett ställe där jag kan gå i shorts o flippisar hela sommaren, jag kommer ner till Jessica o Atakan, jag kommer ner till underdunderbara SIDE där dessutom Linnea o NinaMaria är o jag kommer ner till han...Jag vet att det blir bra- men det måste kännas lite dåligt innan för att det ska kunna bli super!
Utanför fönstret? Soligt, blåsigt i massvis o 7.9 grader kallt. I natt vart det -10 grader.
Okej jag kan väl må dåligt för att få byta ut det vädret mot varmare platser!
-Over and out-
Kommentarer
Trackback
