I wish you well
Igår jobba jag på SuperDagiset o på SuperAvdelningen- älskar det stället! Barnen är helt underbara och fröknarna med!!! Dock insåg jag igår hur fruktansvärt fruktansvärt orättvist livet är. Ett av våra kidds på avdelningen sitter i rullstol, han har fel på ryggraden vilket gör att han inte kan gå- han har 3 olika stolar, bara på dagis!, som det skiftas mellan till olika saker- dock används mest bara två- en inne o en ute...
Igår så satt vi o spelade spel vid bordet jag o han, då han satt i sin inne stol som man kan höja o sänka upp o ner...Då frågade han mig fall han fick leka m Filip o Benjamin inne i kuddrummet så jag körde ju självklart dit honom! Barnen där inne håller på o bygger en "hemlig koja som ingen annan få veta om o om du ska vara m Linus så får du inte berätta för någon"...Dock säger Filip klart o tydligt att "bara dom som kan bygga får vara m"...Så jag säger att Linus kan också bygga, om ni hjälper han- trycker ner stolen till det lägsta o visar dom att om man lägger en kloss (stora kuddklossar alltså) framför stolen o sen kör honom till kojan så kommer ju klossarna dit...Filip tycker först det är segt, men sen inser han själv att man kan lägga 2-3 klossar på höjden o DÅ går det ju fortare- Står o tittar på för o kolla att Filip, men speciellt Benji, låter Linus vara m...Dom orkar hålla på så en stund, tills koja är klar...Sen kommer det verkliga problemet- han kan ju inte komma in i den o klättra som dom två andra busarna...Jag kör in han i kojan så långt som det går (den hade inge tak så det vart helt okej ändå) men han kan ändå inte klättra...o dom andra busarna tycker det är svårt att klättra när Linus är där inne m stolen, så jag kör ut honom igen o han blir ledsen- men jag säger att dom ska komma ut dom m så vi var tvugna...Dock förklarar jag för Filip igen att dom måste hjälpa Linus att köra stolen, för den han har inne kan han inte köra runt själv (jag vet fruktansvärt dumt!) o han lovar att göra det...Så jag går ut o spelar spel m Agnes o efter ett tag så hör jag dom tre asgarva där inne så jag blir ju nyfiken o går in o kollar- då ligger dom två busarna under alla kuddar o Linus sitter brevd o skrattar så han gråter...Visst hade han skoj ändå- men livet är bra orättvist ibland! Senare så satt Agnes i Lindas (en annan fröken o Fannys mammi) knä o dom pratar om hur gosigt det är att sitta i knät på någon annan o mysa...Vilket får Linus att säga "Agnes kan du inte sitta i mitt knä?" o hon tittar lessamt på honom o säger "Men det går ju inte!"...INTE?!? Joho då!!! sa Linda o lyfte upp Agnes i knät på Linus så dom kunde kramas en stund, dock ville Linus att hon skulle släppa så att Agnes o han satt själva- men det fick vi lura bort m något fjantigt- för hade hon släppt hade både Agnes o Linus trillat...
Ett barn förtjänar inte att vara sjuk, ett barn förtjänar inte att inte kunna leka precis som alla andra barn o ett barn förtjänar verkligen inte att sitta i rullstol...Ingen förtjänar väl egentligen detta- o man kan tycka att det är bättre att växa upp i en rullstol än att hamna i en senare i livet...för "man vet inget annat om man växt upp i rullstolen"...Det är bara en dum ursäkt- en bortförklaring som heter duga. Klart Linus vet hur det hade varit för honom om han kunde gå, springa, skutta, hoppa, dansa o klättra- precis som vilken kiddow som helst som kan se o höra sina kompisar.
Stongest there is? Kids.
Igår så satt vi o spelade spel vid bordet jag o han, då han satt i sin inne stol som man kan höja o sänka upp o ner...Då frågade han mig fall han fick leka m Filip o Benjamin inne i kuddrummet så jag körde ju självklart dit honom! Barnen där inne håller på o bygger en "hemlig koja som ingen annan få veta om o om du ska vara m Linus så får du inte berätta för någon"...Dock säger Filip klart o tydligt att "bara dom som kan bygga får vara m"...Så jag säger att Linus kan också bygga, om ni hjälper han- trycker ner stolen till det lägsta o visar dom att om man lägger en kloss (stora kuddklossar alltså) framför stolen o sen kör honom till kojan så kommer ju klossarna dit...Filip tycker först det är segt, men sen inser han själv att man kan lägga 2-3 klossar på höjden o DÅ går det ju fortare- Står o tittar på för o kolla att Filip, men speciellt Benji, låter Linus vara m...Dom orkar hålla på så en stund, tills koja är klar...Sen kommer det verkliga problemet- han kan ju inte komma in i den o klättra som dom två andra busarna...Jag kör in han i kojan så långt som det går (den hade inge tak så det vart helt okej ändå) men han kan ändå inte klättra...o dom andra busarna tycker det är svårt att klättra när Linus är där inne m stolen, så jag kör ut honom igen o han blir ledsen- men jag säger att dom ska komma ut dom m så vi var tvugna...Dock förklarar jag för Filip igen att dom måste hjälpa Linus att köra stolen, för den han har inne kan han inte köra runt själv (jag vet fruktansvärt dumt!) o han lovar att göra det...Så jag går ut o spelar spel m Agnes o efter ett tag så hör jag dom tre asgarva där inne så jag blir ju nyfiken o går in o kollar- då ligger dom två busarna under alla kuddar o Linus sitter brevd o skrattar så han gråter...Visst hade han skoj ändå- men livet är bra orättvist ibland! Senare så satt Agnes i Lindas (en annan fröken o Fannys mammi) knä o dom pratar om hur gosigt det är att sitta i knät på någon annan o mysa...Vilket får Linus att säga "Agnes kan du inte sitta i mitt knä?" o hon tittar lessamt på honom o säger "Men det går ju inte!"...INTE?!? Joho då!!! sa Linda o lyfte upp Agnes i knät på Linus så dom kunde kramas en stund, dock ville Linus att hon skulle släppa så att Agnes o han satt själva- men det fick vi lura bort m något fjantigt- för hade hon släppt hade både Agnes o Linus trillat...
Ett barn förtjänar inte att vara sjuk, ett barn förtjänar inte att inte kunna leka precis som alla andra barn o ett barn förtjänar verkligen inte att sitta i rullstol...Ingen förtjänar väl egentligen detta- o man kan tycka att det är bättre att växa upp i en rullstol än att hamna i en senare i livet...för "man vet inget annat om man växt upp i rullstolen"...Det är bara en dum ursäkt- en bortförklaring som heter duga. Klart Linus vet hur det hade varit för honom om han kunde gå, springa, skutta, hoppa, dansa o klättra- precis som vilken kiddow som helst som kan se o höra sina kompisar.
Stongest there is? Kids.
Kommentarer
Trackback
