Semelvivis

Ni kommer säkert att skratta åt mig nu, iallafall ni lite äldre och erfarnare människor.Men jag har lite ångest- både för själva "problemet" men mest för att jag ens har ångest för en sånhär sak!Det gör att jag känner mig som 15 år och inte alls lika vuxen och självsäker som jag oftast tror att jag är.Okej...så här är det.

På lördag, 4 juni, så ska jag, Febe och Kristina som ni vet gå på Håkan spelningen här i Göteborg.Vi har snackat om att gå ut o käka innan och även gå ut efteråt- en hel dag helt enkelt...jag längtar så jag spricker!Men eftersom jag aldrig går ut längre, sist jag var ute var i februari på personalfest och innan dess kan jag inte ens komma ihåg när jag var ute.Jo visst- 1 gång i Turkiet med bästaste Linnea men det räknas inte eftersom det var i bubblan.

Jag har lite ångest för att gå ut bland allt folk, på ett ställe jag aldrig har varit på och vara som alla andra- för jag känner min inte som alla andra!Jag tycker dessutom om att veta exakt hur stället ser ut och hur det fungerar med allting där redan i förväg- detta släpper aaaalllllttttiiid när jag väl är på plats och inser att det inte är farligt men såhär en vecka innan kan det äta upp hela min hjärna!

Ångest nr2 är den ångesten jag har för att jag har- om ni förstår? Klädångesten.Det är helt serriöst jättejobbigt. Det är ingen vanlig "åå jag har ingenting på mig" utan det är- jag har massa att ha på mig men vad fan ska jag välja?!Jo tro mig people, jag har ångest för detta.Jag har i skrivande stund ont i magen, sitter här i en av mina långklänningar och funderar på kanske kanske ska man ha den- men nej.Sen kommer den största smällen- vad har dom andra på sig?Vad har Febe på sig?Vad har Kristina på sig?Alla andra som ska ut!?Jag menar vi ska ju på HÅKAN innan- man går inte på Håkan i "finklänning"- så är det bara!Man går på Håkan i Converse o pilotbrillor typ...men för mig så går man ut på krogen i "finklänning" och högklackat...Det kan vara så att jag har en plan, men jag vet ändå inte om det blir att jag håller mig till den planen men den är rätt bra ändå.

Dessutom så skall jag vara brutalt ärlig och erkänna att jag inte har allt för närboende vänner som kan uttala sig om vad jag skall ha på mig och eftersom det kommer att bli att komma ordning-gjord till Kristina/ in till stan, så kommer jag inte se vad dom har på sig innan det är "för sent".

Allt detta beror på min besatthet i att veta allting i förväg, planera in i minsta detalj och veta allting före det har hänt...ni kanske tycker jag är jättelöjlig och jag förstår er- men jag mår faktiskt dåligt av detta.

Sån är jag.