Semelvivis

Så vi sov en natt till i Canakkale och 26/10 hoppade vi på bussen som tog oss till Istanbul- resan som enligt Metro skulle ta 6 timmar tog 7-8 tackvare trafiken och vi kom fram runt 9tiden på kvällen...V hade genom en kompis i militären fått kontakt med en kille som hyrde ut lägenheter till turister så tanken var att möta upp honom någonstans.

Vi kom fram till "Taksim" (ett gigantiskt torg med promenad-gata kantad av butiker, restauranget och hotell) och killen i telefonen sa åt oss att gå till BurgerKing- öhh vi såg 3 BurgerKing från där vi stod men vi ställde oss vid det som låg "mitt på" Taksim...Efter kanske 20 minuter kommer två killar fram till oss och tar oss med längsmed några bakgator och jag tänker "how the hell skall vi hitta här ifrån ensamna!?!"...Vi kommer till ett skumt kvarte och blir insläppta av någon snubbe, visade till lägenhet nr5 ("dörren var iallafall fin" tänker jag) och in kommer vi i en heeelt ok lägenhet!Mer än ok- den är godkänd...på snäppet till VG faktiskt!Vi betalar killarna 4200 för 9 nätter (trots att vi kom en natt senare så fick vi betala för den ändå men men!) och går ut igen för att käka- jag tänker "okej Malin memorera vägen nu!!!" MEN de tar med oss längs en helt annan väg- som tar 2, max 3!, minuter ner till promenaden och Taksim...Lycka helt enkelt!Vi bodde perfekt för att för första gången besöka Istanbul som är sinnesjukt stort!

27/10 var en stor dag för min korvas!Han är ett fotbollsfan av dess like- han dyrkar det turiska laget Besiktas och har gjort det sedan han var typ 10 år- men som ni vet så är det inte direkt vanligt för turkarna att kunna åka iväg på semestrar osv (iallfall inte för de turkar jag känner) så han har ALDRIG fått se sitt lag spela live- han har aldrig fått besöka deras hemma arena...Fram tills denna dag!Vi promenerade o promenerade tills han plötsligt säger grav-allvarlig att "Malin, vi är jättenära- jag känner det på mig"...How the hell can he know?He did- 3 minuter senare är vi framme...Dags att leta reda på biljett-luckan för kvällen till ära spelas ingen lite match...Besiktas-Fernebache (stavning?)...Först sa dem att biljetterna var slut redan innan vi kom fram till luckan, så vi vände- jag var fortfarande optimist o sa att den mannen kanske själv hade köpt 20 biljetter o ville sälja 2 dyrare än vad de i luckan gör?Vi gick o hämtade ut pengar och gick tillbaka då JAG vägrade ge upp- han skulle få se sitt lag spela om det så var ifrån VIP läktarn o med mig hemma i lägenheten (en VIPbiljett kostar 200TL- 750kr)...Sa åt honom att gå fram o fråga i VIP-kön för där var inget folk och han kom tillbaka med väääärldens leende på läpparna och två biljetter i handen (inte VIP!) och där efter kunde han slappna av...Jag fick köpt mig en Besiktas mössa för att kvällen skulle bli kall kall kall...På hemvägen inhandlade vi taco-saker och gick hem o brassade tacos, drack rödvin och peppade inför match som tyvärr slutade 2-2.Dock var han mäkta stolt över att få uppleva en match på arenan och han sa till mig på vägen där ifrån "Älskling- jag är gladare nu än vad jag skulle varit om du så tog mig till Mecka"...Erm ok! :D När jag var i Turkiet så vet ni säket om att i staden Van inträffade en fruktansvärd jordbävning som mätte över 7 grader- hela stämmningen i Turkiet var annorlunda efter detta och det hängde flaggor och banderoller överallt för att hedra och uppmana till hjälp för folket i Van.Innan match-start hölls givetvis en tyst minut och alla Besiktas supportrar uppmandes till att när den 90ionde minuten var avblåst skulle alla supportrar kasta in sina halsdukar på planen så de skulle skickas till Van för att ges bort till de som behövde värme...min mössa åkte också in på plan...

28/10- The day off walk!Vi tog oss till busstationen på Taksim och letade oss vidare till bussen mot BlåMosken, AyaSofia,Topkapi och GrandBazaar...Dock efter att vi promenerat en bra bit ifrån där busschauffören sagt att bazaaren skulle legat vart vi så utmattade att vi inte orkade med mer än att strosa runt i bazaaren.Vi åt den, iallfall en utav dem, godaste måltiden vi någonsin ätit i Turkiet- V skalade en paprika (liten grön) som INTE ALLS ÄR STARK SMAKA NU!- tog ett halvt bett och drack 3 ayran (youghurt,vatten o salt blandat) på raken och kunde inte fortsätta äta där efter för munnen var helt bortdomnad...

Vi var nog rätt tråkiga ändå på kvällarna- vi strosade alltid en sväng längs med Taksim men varje kväll gick vi ändå hem och njöt av att ligga i soffan och kolla på tv eller liggandes med mitt huvud i hans knä läsandes varsin bok...Helt magiskt för oss men rätt tråkigt när vi ändå befann oss i Istanbul...men som sagt- vi hade inga måsten och inga krav på oss och bara den känslan var tillräcklig för mig!Jag hade kunnat tillbringa hela dagarna med att ligga i soffan och höra hans andetag brevid mig i soffan vart jag än i världen hade varit...Det var så underbart att få ha ett "vanligt liv" med honom även om jag vet att just ett vanligt liv innebär att vi går till jobbet osv så var det ändå en sån befriande kännsla att veta att INGEN väntade sig NÅGOT ifrån oss och vi kunde göra precis vad vi ville- när vi ville!Det låter konstigt kanske, men vi har aldrig haft den möjligheten förr då vi antingen jobbat under sommaren, eller bott hos hans föräldrar när vi setts förut...En magisk känsla vill jag lova!







FORTSÄTTNING FÖLJER...
<3