Christmas feeling...
Gaah vilken dag det blev idag!Skulle börjat 0930 men fick komma in 0845 för att bli upplärd inför scanning-eventet vi har kommande veckor...Kul att få göra något nytt!Detta skulle då ta 45 minuter- men för moi (smart-head) tog det 15...Kul att vara på jobbet 30 minuter förtidigt...när jag stod där o fillurade med Diana så frågar hon om jag inte kan stanna till 1900 istället för 1500...fine by me!
Jobba med världens huvudvärk efter att jag hade läst sms från min gravida Sandra att hon låg på sjukhus pga dåliga värden var väl inte jättekul, gick och oroade mig massor då jag inte han ringa henne för jag läste smset precis när jag skulle gå tillbaka från rasten...Var orolig till max!Men efter snabbt samtal, då sambo o pappi vart hos henne, där jag fick höra att hon "mådde bra" så försvann huvudvärken!Skräm mig inte så...hoppas att läkaren inte har rätt i att det är havandeskapsförgiftning nu bara...Bebis är färdig utvecklad i magen så jaja det är inte hela världen om guldklimpen kommer tidigare men vi vill inte att den skall komma av denna anledningen- se bara till att ni båda mår bra!
Nu har jag lagt på efter att ha fått pratat lite längre med Sandra efter besöket åkt hem och jag sitter här och funderar över livet...Veysel o jag pratade igår, vi båda var arga och framförallt besvikna- vilket inte är en bra kombination när man är så långt ifrån varandra...Hans chef har också ansökt om ledigt när som helst i oktober till sin chef- och den högsta chefen säger inte "ta de dagar du vill" utan säger "du får de och de dagarna eller inga alls!"...och gissa vilka dagar han fått av den högsta chefen?De dagar Veysel och jag hade planerat in...dvs under min födelesdag...och jaa det är inte själva dagen utan själva hela alltet som gör att vi ville vara tillsammans under min dag...nu blir det inte så- och Veysel som redan är pisstrött på militären vart ännu mera trött på skiten när det återigen inte blev som vi blev...Chefen hans är ledig 10-20 oktober vilket gör väntan för oss större då skatt får vara ledig efter den 20- och 10 dagar framåt...Visst spelar det ingen roll NÄR vi ses bara vi ses men vi såg fram emot detta så jävulskt mycket att det värker i varenda cell i kroppen...
Jag grät, han grät, jag svor, han svor, jag var tyst, han var tyst, han sa något dumt, jag grät mer...u know the deal...Men jag peppade honom o han peppade mig- han försökte rabbla upp massa bra saker med att ses senare och jag sa att det inte alls skulle vara jobbigt att inte få pussa på han på min födelsedag...vi har aldrig varit tillsammans på hans födelsedag så tja egentligen blir det väl inte mer än rättvist att vi missar en av mina?!Samtalet gled över på militären och hur han egentligen mår vilket inte är tipptopp- men vem mår tipptopp när man tvingas vara på ett ställe, med 120 personer som inte är ens i närheten av en egen nivå i livet och som inte delar 1 intresse men en själv, är ungefär 8 år yngre- när man tvingas jobba från 0600-0200, sova 4 timmar o sedan på't igen, man får aldrig säga emot, man får aldrig säga "det är fel- så här gör man det rätt"- man blir serverad kallt te (tänk er hur stor te-kulturen är i Turkiet!) och gammal mat...Lägg till att även om nya soldater börjar så är dem i samma "mode" som de andra- alla är kaxiga och försöker bevisa något i militären medans andra- eller iallafall Veysel bara försöker få tiden att gå...Tro fan att man tröttnar!
Det blev pepptalk från mitt håll då jag försökte få han att må bättre och bli den person han oftast är- min positiva engergi-källa!Det lyckades nog sådär- men i morse kom ett mys-sms iaf!Samtal till fjärran öster blir det nu vart fall!
Sitter här hemma o myser med satsumas och tända ljus- det sprider sig julvärme i hela mig!
