Eftersom
...det inte fungerar att lägga upp både bild och text samtidigt här från balkongen blev det så här! Igår morse väntade massvis med glas i diskhon då jag inte diskat sedan mamma o dem åkte hem på lördags eftermiddagen, ursäkta svineriet men jag var lagom utpumpad när jag kom hem från jobbet 01:00, så jag satte på tvn och började diska. Glas nr 2 han jag till- som sprack när jag hade handen inuti det. Ett smalt högt glas som jag flera gånger sedan jag införskaffade mig dem tänkt att "konstigt att de inte spricker när jag kör ner handen såhär"...But it did. Och jag han tänka tanken innan dess oxå. Dock när det sprack han jag inte tänka något. Förutom att varför skar jag mig inte? But I did. Men det gick så snabbt att smärtan inte kom direkt. Utan först när jag vände på handen och såg jacket och framförallt blodet (!!!) som forsade från fingret. KALLT VATTEN var det som ekade i huvudet. Jo tjena. I augusti i Turkiet går det inte att få såpass kallt vatten som krävs för att få blodet att sluta rinna. Mitt i allt ringde mamma. Som sa att duschen kan ju ge ifrån sig iskallt vatten- men jag tror att det känns iskallt gentemot varmvattnet sådär ni vet när det bara slår om när man duschar efter stranden- för det var då inte kallt på fingret. Kom på att vi hade is i frysen. I form av apelsinklyftor. De passade perfekt. 1 uppepå fingret, 1 under och 1 på utsidan. Jacket går strax ovanför knogen och ner under knogen på utsidan fingret. Isen fick iallafall stopp på blödningen. Ångest när jag ringde Veysel på jobbet. "Sorry to disturb you but I think I have to go to the hospital..." 1,5 timme, 1568 kr och 7 stygn senare var vi hemma. Veysel var med mig hela tiden och höll mig i, den andra, handen. Dock när läkaren klippte i den skinslamsa som lossnat så sa han att var tvungen att sätta sig ner lite. Plutten. Hela tiden sa han hur stark jag var och han berättade vad läkaren gjorde och hur det såg ut. Tillsist kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att titta. Blä var det som for ur mig. "Ja inte så mums", svarade Veysel och båda asgarvade. Det låter fjantigt men jag är så glad att han efter samtalet till honom på jobbet kom hem på 5 röda och sedan satt med mig hos doktorn. En självklarhet i allas ögon. Bland blod, tårar och massvis av smärta fick han mig att le och skratta- något jag inte skulle gjort utan honom. Jag tänkte först ta mig till sjukhuset först men när jag här hemma i köket såg blodet forsa och skinnslamsan hänga så tänkte jag "nej det kommer göra för ont"...Så det är tackvare V som jag ens vågade ta mig dit. Läkarn sa igår att jag borde vila då jag förlorat en del blod och dessutom när bedövningen skulle släppa skulle jag ha jätteont. Word. Låg och grät i soffan halva dagen och sov den resterande delen. I morse gick jag upp och försökte mig på att hänga tvätt. Det gick med nöd och näppe och med tårar rinnande ner för kinderna. Inget jobb idag heller bestämde jag mig för. Har legat och tyckt synd om mig själv hela dagen. Ätit chokladpudding och läst Elsas hemligheter. O knaprat panodil. I morgon skall jag på återbesök hos doktorn. Något jag inte ser fram emot. Vi hörs efter det! Puss
