Semelvivis

Älskade familj. 2 intensiva veckor har tagit slut. 14 dagar med världens finaste familj är återigen över. Aldrig har jag varit så nöjd med att någon sovit hos oss som nu. Dem fanns här när jag vaknade. Och när jag kom från jobbet satt de i MITT vardagsrum o tittade på tv. Vi har som vanligt inte gjort något utöver det vanliga, solat, badat, ätit god restaurang mat och skrattat en massa. Första veckan hade jag o V ledigt på fredagen och hade en hel dag på stranden med de andra. Lillebror och Veysel flög parasailing till min förskräckelse men så här efteråt så kan jag säga att jag är überlycklig att de fick göra något tillsammans. Ensamma. Dagen var mer än perfekt och den avslutades med att mamma o pappa bjöd oss på middag inne i Side <3 Vecka 2, deras sista, hade jag ordnat så jag var ledig 2 dagar (både torsdag fredag) och på torsdagen var vi såklart på stranden och sedan middag hos Malin från Stenungsund som har en restaurang här i Side. Bästa maten jag ätit på 4 somrar! Fredagen innebar mer strandhäng och badande. Vi ordnade brakfrukost till mamma o pappa med det bästa vi vet från Doruk! Tanken var att vi skulle gått på min o Vs restaurang men vi var alla proppmätta så jag o V inhandlade nötter o öl, åkte o kollade deras buss tid och sedan satt vi på balkongen hela kvällen istället. Mer än nöjda. De här två veckorna har varit nästan perfekta. Det enda som saknats är Rickard, Madde o min Olivia. Annars har jag haft allt jag önskar på ett o samma ställe. Jag sa det flera gånger till V- I cant ask more from the life. Det blev ett snabbt hejdå på lördagen, bussen var tidig och vi ute i sista stund så när vi kom med taxin så var det snabba kramar och pussar. Lika bra det så jag inte skulle komma rödgråten till jobbet. På kvällen/natten när jag kom hem till en tom lägenhet (utöver Veysel) så kom dock tårarna forsandes...o de slutade inte förrän jag halvlåg i Veysels famn o shippade efter andan. Ni betyder allt för mig.