Semelvivis

Oj vilken stressig dag. Inte.

Igår kväll efter beachen blev det snabbdusch och åtraffsande av grejer innan buss till Manavgat där shampoo, Vs parfym,raklödder och hårspray skulle inhandlas- skatt har ingen tid att åka dit själv så såklart att jag, the holiday Girl, hjälper till! När jag stod i provhytten (dont worry köpte inget) i affären smsar min gamla Nazar kollega Josefine att deras buss rullade från busstationen i Manavgat. (Hon är på semester i Alanya och kom på besök igår) Så jag stressade till kassan o betalade snabbt som attans för att hinna med samma buss som henne.

När jag kom ut ut affären och ställt mig för att vänta på just "hennes" buss så kommer jag på att jag glömt hårsprayet- och det finns bara i Manavgat. Kände inte för att "ta det i morgon" men inte heller kände jag för att missa bussen hon satt på. Hm. Sprang som satan tillbaka o slängde mig fram i kassan med hårsprayet- tjejen skrattar lite åt mig då jag förklarat första gången varför jag vart så stressad men tror ni hon skyndar på? Nej istället sitter hon där och skrattar o pratar med sin kollega bakom sig...Jag säger igen att "min vän sitter på en buss som kommer när som" varpå hon svarar "inga problem, det går bussar till Side hela kvällen"...Gah.

Jag får iaf mitt hårspray och hinner med samma buss som Josefine o hennes vän Jenny. Vi tar oss till butiken för lite shopping, dem inte jag, och sedan vidare mot Turkiska Ullared då jag hade velat säga hejdå till Camilla o kanske titta lite eftersom jag aldrig varit där då känns dumt när jag jobbat hos Maria. Men herregud vad gubben, som jag antar är "Henke", tjöta- hade jag varit turist så hade jag vänt i dörren (heter det inte "vänt"?det blir som felstavat i iPhonen) utan att ens gå in. Jag tyckte om Josefins formulering "det är exakt sånna här affärer vi går in i i Alanya och som vi går ut från lika snabbt"

Vi gick vidare in till Side och åt apgod middag på Gül som är en svensk ägd restaurang. Malin heter hon som äger den och hon kommer ursprungligen från Stenungsund vilket nästan är hemma :)

Där satt vi o käka, tjöta och drack kaffe tills kl blev 2230 då det var dags för dem att börja röra sig mot Alanya igen.

Det var riktigt roligt att träffa Josefine, vi jobbade som sagt för Nazar i miniklubben 2009 och MYCKET har hänt sedan dess - bland annat har hon fått en sockersöt liten dotter som tyvärr fick stanna i Alanya då det är varmt o jobbigt att åka buss osv. Om 3 år ses vi igen och då kanske skruttan är stor nog att åka med :)

Idag tillbringade jag 10-13 på stranden och 13-17 vid Amandas, min nya/gamla kollega, pool- AMAZING! Louise kom även dit och medans dem slavade vid spisen så pressade jag lite till under tiden.

Ikväll blev det promenad runt kvarteret som ni ser nedan- älskar denna staden! Det blåser full storm om kvällarna o dem utlovade regn till idag men ikke!!! Hoppas det håller sig borta i morgon med då det är sista soldagen ;)

Ha en fin onsdagskväll <3