Semelvivis

Jag är inte den som är den Amanda! Klart du skall få något att läsa.

Vet inte vad som blivit gjort sedan de 4 dagar jag skrev sist på så det måste betyda att jag endast har jobbat...Jo just det!Jag HAR jobbat. Jag skulle varit ledig denna nyårshelgen då jag jobbade hela julhelgen och dessutom jobbade nyår förra året men då mina planer med finaKristina gick upp i fyverkerirök så frågade jag runt om det inte var någon som ville vara ledig och såklart att det fanns!Fick jobba 7-18 igår, öppning till stängning, och idag bara 11-15 men med dubbelt betalt!Kanon.

Det har varit så sjukt mycket att göra nu inför nyår på jobbet att vi i torsdags fick ha alla 10 kassor öppna tillslut, trots det fick folk köa länge länge. Vart fan får folk pengar ifrån? Herre! I cafét hade det varit kaos när jag, som tur var, vart på rast och sedan stängningen som jag skulle klara av själv tog en timma- normalt tar det 30 minuter att avsluta allt...Chezuz! Men tiden går iallafall fort när det finns att göra.

Nyårsafton firades med mamma, pappa, moster, mosters gubbe, Madde's mamma & pappa och lillebror. Satt och tvingade mig själv till att vara vaken tills 00- alla sa att man fick lov att gå och sova men det vägrade jag så jag höll mig vaken och vid 12slaget gick jag ut själv, och tittade på fyverkerierna och började gråta. Jag vet inte varför. Det har aldrig hänt förut men jag kände en lättnad inom mig som är svår att beskriva. Jag tänkte såklart på V och önskade han var här. Men jag tänkte mest på att 2012 är vårat år. Det måste gå. Vi har kämpat tillräckligt. Om 55 dagar lämnar han militärbasen för alltid och ingen är mer lättad än vi...I år är året vi skall ordna vårat liv, alla planer vi har skall vi försöka göra till verklighet. Och jag ser fram emot det. Just nu känns det sådär om jag skall vara ärlig. Jag är rädd att han "ändrat" sig och sina planer, för vi pratar inte om det på det sättet vi alltid gjort innan- han mår verkligen skit och det vet jag. För någon dag sedan sa han att vi kanske inte skulle prata på ett tag för att han bara gör mig ledsen när han inte "är kärleksfull och pratar om framtiden osv"...Jag förstår hur han menar. Men det gör mig lite orolig. Vi kan inte "ge upp" nu...Och innerstinne tror jag inte heller att han skall göra det heller, men man blir som tjej naturligt orolig när det inte är som det brukar...

HUR ÄR DET MÖJLIGT ATT ÄLSKA NÅGON SOM JAG ÄLSKAR HONOM, IBLAND VILL JAG SÄGA TILL MIG SJÄLV ATT SLUTA ÄLSKA HONOM SÅ MYCKET FÖR DET ÄR INTE HÄLSOSAMT. DET ÄR ETT NYÅRSLÖFTE JAG HAR, INTE ATT SLUTA ÄLSKA HONOM, MEN ATT SLUTA GE VÅRAN KÄRLEK SÅN ÅNGEST GENOM ATT ÄLSKA FÖR MYCKET. VI FÅR SE HUR DET GÅR <3