Semelvivis

"Kom jag skall ta med dig någonstans"...Inte faen trodde jag att vi skulle klättra i bergen när orden kom från Veysel. Men we did. Upp längs vägarna med motorcykeln och sedan fick vi forsätta till fots när vägen blev för brant. Upp för mördarbranten, skakande ben och hjärtklappning. Tårarna i ögonvråna och rädslan i halsen. Ni anar inte hur högt upp vi var. Men vilken upplevelse. Det kommer jag aldrig aldrig glömma. Idag sitter vi på bästa cafét här i Burdur. En lätt motorcykel har vi införskaffat och runt den 1/4 åker vi hem till Side.