Semelvivis

Torsdag & fredag var HEMSKA! Lillkillen hade inte rört på sig som han brukar och ångesten i kroppen var totalt. Jag vet att det kan variera jättemycket och framförallt nu när det fortfarande är så mycket plats kvar i magen för honom att röra sig på men man vill ju känna! Hela tiden helst.

I lördags morse kom dom riktigta sparkarna tillbaka och på riktigt började jag gråta av lättnad. Veysel reste sig från sin stol i köket och kramade mig länge o pussade mig på pannan x-antal gånger. Han förstod utan att jag ens sa något.

Magen är inne i v26 (25+4) och idag är dagen vi är nere på 100 dagar! Om allt går som det ska så är det alltså bara 100 dagar kvar tills vi ska få hålla i vår prins. Helt ofattbart!

Solen skiner och jag ska snart göra mig klar för jobb 11-1930 !