Semelvivis

Jag har alltid längtar efter rul-et. Har tänkt att det ska bli så kul att se hur bebus mår där inne tillsammans med Veysel...tills igår.

Då tittade jag på Malou efter tio och det handla om en liten flicka som på rul-et visade sig hade både ryggmärgsbråck och vattenskalle. Föräldrarna valde efter mycket om och men att behålla henne och vid nästa ul så såg man att vattenskallen hade gått tillbaka. Ett mirakel. När hon kom ut och man skulle operera bråcket så upptäckte man att det mestadels var vätska. Ett rent mirakel som sagt. Och det gick ju bra- för dom.

Detta inslag fick mig att bli jättenervös inför vårat rul om 9 dagar. Tänk om dom upptäcker nått "fel"- tänk om min bebus inte mår som den ska må där inne. Jag önskar innerligt att jag inte såg avsnittet igår för så glad jag var över rul-et innan dess vill jag vara på fredagen med. Självklar visste jag att man kan se det ena efter det andra men det blev liksom verkligt igår.

Tur att Veysel ska vara med och hålla mig i handen. För längtar- det gör jag fortfarande!