Semelvivis

V40 är häääär! 39+1 för att vara exakt. Och det vill man ju vara i det här samhället för att slippa tjötet som uppstår när man säger att man är i V40! 

Igår ringde bm för att fråga hur jag mådde då jag var lite yr under besöket förra veckan. Berättar att jag är jätteorolig att han inte mår bra i magen då jag tycker att rörelserna har inte bara ändrat karaktär utan även att han inte rör sig lika ofta (till klockan sett) som innan. 

Dom säger ju att bebisen skall röra på sig ungefär samma klockslag men att den såklart kan ha ändrat sitt sätt att röra på sig- som vår buse som har gått från att sparka rätt ut till att stryka omkring i magen som en katt stryker sig runt benen. Men den skall fortfarande röra sig lika ofta och under lika lång tid.

När jag fick öppnat den ventilationsluckan så brast oron ut totalt och tårarna gick inte att höjda i telefon. Hon bedårade mig att ringa koordinatorn och åka in för ett CTG- bror och jag skulle ändå till FrölundaTorg så vi "tog vägen om" Östra där allt konstaterades att det var som det skulle. 

Bm där var återigen världens underbaraste och hon sa att han ligger ordentligt fast och så långt ner att han inte kan röra sig lika plötsligt längre.

Skönt att höra att allt var bra- nu längtar vi ihjäl oss här hemma och i natt hade jag sånna förvärkar att jag för första gången tänkte "snälla kom ut nu" :)

Idag provkörde Veysel till Östra fall-ut-i-fall vi blir skickade dit och sedan monterade pappa och Veysel fast basenheten till stolen i bilen så vi (läs Veysel) slipper tänka på det sedan.

Nu är det nära! 

*Hoppas jag*