Semelvivis

Vi är inne i vecka 30! 30 känns så definitivt. Det känns så bestämt. Det innebär 10 veckor kvar, +/- såklart. Vi har äntligen en barnvagn, en vagga, några bodys och ett babynest. Med lönen som kommer i maj skall vi åka till Ullared och köpa allt för guldfisken. Men ja, jag börjar känna mig stressad. Speciellt över kläderna! Känns som vi inte har nått. Har hittat jätteprisvärda body-paket på next.se som skall få klickas hem i närheten av nästa lön. Vill inte köpa nu och sedan ligga "på minus" i ekonomin eftersom vi inte behöver grejerna NU!

Vecka 30 alltså- mamma mår bra. Mamma är väldigt väldigt trött. Inte bara trött trött utan trött för att hon inte sover nått vidare.

 Jag har extrema domningar i armarna, framförallt när jag sover (det var så det började), men nu även under dagarna. Att skriva detta inlägget är egentligen inte alls optimalt och jag har fått ta många pauser för att det känns som jag måste skaka ut blodet i fingrarna igen. Även om inte ens det hjälper. Att hålla kaffekoppen, äta gröten med skeden, prata i telefon...normala saker som jag måste ta pauser ifrån. Headset är min räddning och istället för att skicka sms ringer jag- bara för att slippa stickningarna i fingrarna.

Idag ringde jag VC som inte hade nån tid åt mig. De bad mig återkomma på onsdag- men toppen- då fortsätter jag att gråta mig själv till sömns och då fortsätter jag att inte kunna äta normalt...absolut!

Nu ska jag gå till Ica o köpa blåbär så jag kan baka en tröstpaj och hämta världens finaste skötväska!