Semelvivis

Många tankar i huvet just nu. Därför går jag ner mig i solstolen me musik i öronen och bara är för mig själv.

Oj vilken stressig dag. Inte.

Igår kväll efter beachen blev det snabbdusch och åtraffsande av grejer innan buss till Manavgat där shampoo, Vs parfym,raklödder och hårspray skulle inhandlas- skatt har ingen tid att åka dit själv så såklart att jag, the holiday Girl, hjälper till! När jag stod i provhytten (dont worry köpte inget) i affären smsar min gamla Nazar kollega Josefine att deras buss rullade från busstationen i Manavgat. (Hon är på semester i Alanya och kom på besök igår) Så jag stressade till kassan o betalade snabbt som attans för att hinna med samma buss som henne.

När jag kom ut ut affären och ställt mig för att vänta på just "hennes" buss så kommer jag på att jag glömt hårsprayet- och det finns bara i Manavgat. Kände inte för att "ta det i morgon" men inte heller kände jag för att missa bussen hon satt på. Hm. Sprang som satan tillbaka o slängde mig fram i kassan med hårsprayet- tjejen skrattar lite åt mig då jag förklarat första gången varför jag vart så stressad men tror ni hon skyndar på? Nej istället sitter hon där och skrattar o pratar med sin kollega bakom sig...Jag säger igen att "min vän sitter på en buss som kommer när som" varpå hon svarar "inga problem, det går bussar till Side hela kvällen"...Gah.

Jag får iaf mitt hårspray och hinner med samma buss som Josefine o hennes vän Jenny. Vi tar oss till butiken för lite shopping, dem inte jag, och sedan vidare mot Turkiska Ullared då jag hade velat säga hejdå till Camilla o kanske titta lite eftersom jag aldrig varit där då känns dumt när jag jobbat hos Maria. Men herregud vad gubben, som jag antar är "Henke", tjöta- hade jag varit turist så hade jag vänt i dörren (heter det inte "vänt"?det blir som felstavat i iPhonen) utan att ens gå in. Jag tyckte om Josefins formulering "det är exakt sånna här affärer vi går in i i Alanya och som vi går ut från lika snabbt"

Vi gick vidare in till Side och åt apgod middag på Gül som är en svensk ägd restaurang. Malin heter hon som äger den och hon kommer ursprungligen från Stenungsund vilket nästan är hemma :)

Där satt vi o käka, tjöta och drack kaffe tills kl blev 2230 då det var dags för dem att börja röra sig mot Alanya igen.

Det var riktigt roligt att träffa Josefine, vi jobbade som sagt för Nazar i miniklubben 2009 och MYCKET har hänt sedan dess - bland annat har hon fått en sockersöt liten dotter som tyvärr fick stanna i Alanya då det är varmt o jobbigt att åka buss osv. Om 3 år ses vi igen och då kanske skruttan är stor nog att åka med :)

Idag tillbringade jag 10-13 på stranden och 13-17 vid Amandas, min nya/gamla kollega, pool- AMAZING! Louise kom även dit och medans dem slavade vid spisen så pressade jag lite till under tiden.

Ikväll blev det promenad runt kvarteret som ni ser nedan- älskar denna staden! Det blåser full storm om kvällarna o dem utlovade regn till idag men ikke!!! Hoppas det håller sig borta i morgon med då det är sista soldagen ;)

Ha en fin onsdagskväll <3

I min värld, eller i min familj och krets i Sverige, så är nog uppfostran helt annorlunda mot många andras. Jag tror det iallafall. Sen kan jag inte säga vems som är rätt och vems som är fel sätt att uppfostra- förmodligen är det väl min som är fel eftersom det är jag som blir ledsen och besviken.

När jag var lite fick jag alltid lära mig att man alltid frågar alla sina vänner om man skall hitta på något om man är ett "gäng". Man bjöd inte bara några av tjejerna i klassen- man bjöd alla. Oftast alla killarna också. Bara för att det var uppfostran som var sån. Man frågade inte mamma om bara Ninni fick komma in och leka efter skolan utan man frågade om både Ninni och Louise fick komma in, kanske tillochmed Madde om hon var med från början.

Än i dag tänker jag likadant. Jag skulle aldrig lämna ute någon vän för en annan om "vän1" o jag inte skall prata privatigheter eller om någon av oss sagt orden "kan vi inte ses bara du och jag" vilket ibland händer, speciellt när man som jag bor borta några månader o sedan hemma några- då kan jag förstå att man vill ha egentid med dem som betyder allra mest.

Jag är kanske för snäll jag. Eller dum. Eller har helt enkelt fel uppfostran i ryggen.

Flera nätter i rad har det börjat bli kallt om kvällar och nätter här nere vilket vi tycker är superskönt! Med kallt menar jag kanske 20 grader och lagom för att dra på sig ett tunt lakan i sängen. En natt var det tillochmed så pass kallt att vi kunde ligga tätt intill varandra o sova i varandras armar- det ni!

Idag vaknade jag vid 10tiden och insåg att fläkten inte brummade på som vanligt utan den var avstängd och trots detta svettades jag inte ihjäl under mitt lakan! Halleluja moment.

Efter Doruk igår blev det inte mycket gjort, jag värmde upp resterna från svärfars middag och åt framför tvn. En ordentlig dusch med skrubb i vanlig ordning, dock tillsammans med ett glas rött på badrumshyllan och sedan var klockan 22 o skatt kom hem från jobbet. Mera tv o prat och tillslut i säng redan vid 12tiden! Lyx!!!

Idag skulle jag gått och betalat biljetten hem men eftersom de har flygförseningar så blir det lite små kaos så jag tar det i morgon efter Alanya turen. Istället har jag ätit frukost, kollat på Martha och pratat massa om vårat uppehållstillstånd med V nu när han är hemma på rast.

Det går verkligen framåt för oss nu och allt känns så himla bra!Jag vet att vi kommer behöva vänta lite på allt men vi ät ändå igång och det känns så j*vla bra! Vi pratar om allt och är helt ärliga med vad vi tänker och tycker o det känns så förbannat bra ända ner i magen!

Ikväll blir det sista timmarna på jobbet, har egentligen slutat med då Maria tog sin kortisonspruta för reumatismen igår så kan hon inte jobba, o Amanda är också ledig vilket betyder att bara L skulle jobba så jag går in 19-23 o hjälper under rushen såklart.

Nu skall jag väcka skatt, dricka upp mitt Gevalia och läsa min bok.

Puss o hej!

Sitter på Doruk, har suttit här i 3 timmar snart. Med världens finaste Simon. Vi jobbade ihop 2008-2009 för Nazar.

2010 träffades vi inte alls men 2011 var jag ju här 1 vecka på semester och då hängde vi ihop med utekvällar och beach häng! I förrgår kom han till butiken o överraskade mig!

Så glad jag blev- ni anar inte. Herregud vilken chock! Idag sitter vi på Doruk och pratar om livet- som det behövs!!!

Världens bästa Simon- som trots att vi inte haft någon kontakt sedan den veckan 2011 ändå känns som om vi snackade igår!

<3

Grannens internet är på så då passar vi på!!!

Jobbade sista heldagen i butiken igår. Är ledig idag, i morgon och på söndag jobbar jag 19-23 under ruschen.

Veysels föräldrar kom igår kväll så när jag kom hem från jobbet väntade kindpussar och mat på mig. Underbart. Älskar dem nästan som min egna familj och älskar att jag känner mig så fruktansvärt avslappnad med dem.

Vi har inte gjort något annat än att bara pratat. Jo, jag, V o svärfar gick o handlade middagsmaten som svärfar tillagade. Dröm att få äta hans mat. Han är kock för det första. Och sen överhuvudtaget få äta hemlagad turkisk mat. Jag dör va gott.

Annars?! Linnea confirmade att min biljett hem lördag 1/9 finns att köpa så i morgon går jag till kontoret o bokar och betalar. Konstigt.

Nu skall jag väl vara lite social kanske.
Ta hand om er!

Jobbar min sista heldag här i butiken idag. Pang!

Har sedan familjen varit här planerat att åka hem från Side. Inte pga att jag och Veysel gör slut utan för att vi vill flytta båda två till Sverige och för att det skall hända så måste vi börja tjäna pengar. Pengar vi inte tjänar här i Turkiet.

Det gör självklart otroligt ont i hjärtat att åka ifrån min skatt men för att vi skall kunna ha ett liv, en framtid, ihop så måste vi ta tag i saken och inte bara stå och stampa i en o samma ruta. Så jag åker hem. Men med tungt hjärta.

Det har varit 4 kanon säsonger här i Side. Jag har lärt mig otroligt mycket. Mest om mig själv. Men även om så mycket annat. Och ett helt nytt språk. För det är jag allt och alla evigt tacksam. Men denna sommaren har jag bara känt olust över att jobba då det känns som jag jobbat för ingenting. När jag i över ett år tjänat minst 15 000;- och sedan gå tillbaka till 4800:- går inte. Inte när jobbet finns kvar där hemma. När dem bara går o väntar på att jag skall komma tillbaka. Då känns det rätt hopplöst. Men jag tackar världens bästa Maria för all förståelse under dessa åren. Och jag vet att jag åker innan säsongen är slut- men inget har med er att göra. Bara mig själv och mina framtidsplaner.

Allt i livet handlar inte om pengar, utan om lycka. Men för att vi skall kunna skaffa oss ett liv så måste vi börja med pengar för att kunna sedan söka lycka. Jag vet inte hur jag skall förklara så ni förstår vad som rör sig i mitt huvud- men allt står mig upp i halsen. Att vi inte kommer någonstans. Bara pratar.

Så nu tar vi tag i saken och gör ord till handling.
Det skall gå. Det bara skall det.

Everything will be ok in the end, if its not ok- its not the end.

Promenad till jobbet idag. Så skönt. Precis vad jag behövde. Musik i öronen o bara mina egna tankar.

Ja mina vänner. Här planeras det för fullt. Planer som jag gärna vill dela med mig av men som får vänta liiite till innan dem avslöjas.

Vill få utrett allt innan. Och framförallt vill jag berätta för mamma o pappa via telefonen innan de behöver läsa här på bloggen. Inget över dramatiskt kommer att inträffa. Men låt oss säga att jag ser fram emot detta med ett leende på läpparna.

Annars rullar allt på. Graderna som sjunkit i antal verkar stiga igen. Och det är för jävla varmt på dagen igen. Veysels familj är på ingång då de har massa baklava o gott hemma som de vill dela med sig av under bayram men eftersom vi jobbar så fick vi stoppa dem för att köpa en biljett till i morgon "men baklavan håller sig inte färsk så mycket längre"...Söta ni. Ni får komma utan baklava.

Idag saknar jag min Sandra lite extra. Jag har ofta dagar då jag saknar någon av er lite mer än vanligt. O idag såg jag ett avsnitt av Ellen där de pratade med en svårt sjuk lillkille (inte för att Linus är i närheten av vad denna kille hade men sjuka barn får mig nu mera alltid att oroa mig extra för min prinskorv) och hans mamma som satt o grät i soffan när hon berättade om hans kamp- Nu är Linus o Sandra inte på samma nivå som denna familj men som sagt. SAKNAR DIG MIN SMULPAJ OCH ÖNSKAR FÖR ALLT I VÄRLDEN ATT NI SKALL FÅ BÖRJA MÅ BRA SNART!

Näe nu kom tårarna så vi avslutar detta inlägg.

Åh vilken underbar dag det varit idag! Trots att klockan ringde 0900 på min lediga dag så har jag haft en kanon dag!!!

Jag mötte upp Densan vid hamamet, efter att ha hängt tvätten snabbt som blixten, och jag köpte med mig frulle på vägen till beachen. Där hängde vi, badade, solade!, drack deras überbara icecoffe och pratade massor tills V kom och hämtade mig. Iväg till Manavgat for vi- för att skaffa älsklingens pass!!!! Wiiii. Det blev döner och snicksnack i skuggan tills hans bilder blev klara och sedan skattekontoret osv...15 dagar skulle det ta tackvare bayram (turkarnas motsvarighet till påsk/jul)

Vidare till Migros och inhandling av kvällens tacomys. Äääälskar Migros! Vårat Ica Maxi i princip <3 Hemma blev det degelideg i soffan och vid 7 plingade det på dörren och Denise joinade oss för prat, mat o mys.

Nu sitter vi på balkongen, fullproppade av tacos o färsk frukt till efterrätt- Denise har jag följt hem och kramat om en sista gång med löfte om att det INTE får dröja 4 år innan vi hänger igen....

Nu är det dags för sängen och sedan väntar en jobbelijobb dag i morgon i ett Side som redan känns lite tommare...<3

Het sjukt vad tiden går fort! Här stod vi i juni o sa att "oj det är redan juni snart är sommaren slut"...Nu är vi i mitten av augusti och nu ÄR sommaren verkligen snart slut.

Jag längtar efter hösten. Iallafall den turkiska hösten. September och oktober här nere är underbara. Man kan ha rosa shorts på sig (det går inte nu för svettas man så syns det!), håret utsläppt och converse utan att svettas ihjäl. Man kan tillochmed ha på sig en kofta på jobbet under kvällarna. Åh vad jag längtar tills det inträffar.

Nu sitter jag i skuggan på Troppan, håret är uppsatt, svarta shorts är på och på fötterna har jag mina EccoSandaler. Dock har jag vågat mig på att ha 2 tröjor på mig (det vill säga ett linne o en topp utanpå)- lite lagom höstligt sådär. Veysel frågade om jag inte skulle bli varm sådär- men näe nu är det mitten av augusti så nu är det nog med enkel-tröjade-dagar! Men jo. Jag är varm. Men säg inget till honom.

Har jag berättat att jag plockat bort stygnen i fingret? I förrgår plockades de bort och det har läkt jättefint. Problemet var bara igår på jobbet så drog jag in en påse under såret som fick det att flika sig lite, och idag när jag städade hemma så drog jag i fliken i kanten på köksskåpet. Underhuden är ju läkt- det är bara överhuden som inte fått vara stilla på det sättet som den vill- så idag blev det bandage på igen. Vill inte åka o sy om skiten direkt.

Som ni läste blev det städning i morse, första sedan mamma och pappa var här- alltså typ 15-16 dagar sedan...Tror ni det behövdes?! Skakade mattor o sofföverdrag, dammade och dammsög lister och vrån, tvättade golven och avslutade städningen med att städa mig själv. Skrubbade rent hela mig och gjorde inpackning på håret. Så skönt. Tråkigt att man redan nu svettats så mycket att den fräscha känslan är borta.

I morgon är vi lediga. Då skall jag ställa klockan på 09.00 för 09.30 skall jag möta Denise vid hamamet för att promenera till Golden* där hon skall bränna lite fläsk så hon är brun tills hon åker hem 06;00 lördag morgon :( :)

Nu blir det glass!
Puss

Åh bara 34 grader idag i skuggan. Nästan kallt. Not. Här om natten vaknade jag dock utav att jag frös !!! Jag frös så jag skakade tänder i sängen, gick upp o kollade temperaturen som visade 23 grader...Erm. Kallt eller hur?



Annars flyter allt på. Bokstavligt. Lite mindre svettigt men fortfarande så att det rinner längs ryggen imellanåt. Hade en vän från Norge på besök under den veckan jag skar mig- hon hade med sig husmansknäckebröd, frukostknäcke, dansk gräddost, hushållsost, räkost, Marabou o Fisherman friends <3 Helt ärligt börjar jag tröttna på knäckebröd nu haha! Äter det till frukost, lunch och ofta kvällsmat när jag kommer hem på natten! Men guldvärt att ha i skafferiet så jag slipper äta det hemska vita brödet.



På fredag är jag äntligen ledig igen, då skall vi försöka ordna första steget för oss! Är så glad att det verkligen sker något även om det kommer ta tid det här. Och så måste jag till stranden med Denise, min fina lilla tjej åker hem här ifrån. Hon gör det vi alla borde göra- hon sätter sig själv i första rummet och säger upp sig från företaget from hell (in my eyes) och ser till att hon själv mår bra. Jag står bakom ditt beslut även om jag vet exakt preciiiiiis hur ont det gör.



Nu skall jag bläddra igenom lite bloggar, äta upp min döner och snart börja jobba :) Puss o kram!

Jag har världens finaste familj.

Serriöst. Jag blev ju glad när termometern visade 36 grader istället för 39. Och när jag hängde tvätten i morse så tänkte jag att det nog var en svalkande vind som svepte runt benen.

Jag tar tillbaka allt det nu. Jag fullkomligt rinner bort. Jag är arg för att jag svettas. JAG VILL HEM TILL LÅNGBYXOR OCH SVALKA VINDAR.

Fy fan för cpvärme. Nej. Fy fan för att behöva jobba i cpvärmen!

Over and out.

Sitter på ÄLSKADE Chian med Veysel och 6 av hans vänner. Han har varit ledig idag medans jag jobba. Jag var ju ledig 2 dagar på raken när mamma o dem var här så det blev ingen ledig dag denna veckan istället. Men sen var jag ju sjuk i 3 dagar så jag lider inte egentligen. Bara tråkigt att inte vara ledig samma dag som min dädi.

Nu kom precis min lahmacun in och det är dags att äta. Fingret läker fint och jag har börjar ta bort bandaget när jag kommer från jobbet och låta det lufta under natten.

Sov gott där hemma! Puss

Återbesök idag. Klipp klipp med saxen. Bort med det gamla bandaget. 7 fräscha stygn. Inte. Äckelpäckel. Men enligt läkarn såg det bra ut. Skönt det. Fick antibiotika att svälja varje morgon och kväll. Och order om att ta av bandaget varje morgon och kleta på ny antibiotika kräm. Så bild kommer i morgon. Hoho. ;) Annars är det varmt igen. Torra vindar blåser torr luft i ansiktet på en. Och jag har fått nog. Av allt. Det enda som får mig le är min bästa vän och bättre halva. Har aldrig känt mig så ensam och utanför. Jag vet att jag valt/väljer det själv. Men allt jag bryr mig om är att vi skall må bra tillsammans. Jag o han. Vilket vi gör. Helt otroligt vilka band vi har. Malin har blivit vuxen. Kanske tråkig i andras ögon. Men vuxen i mina egna. Prioriteringar krävs i livet ibland. Jag ångrar aldrig något jag gjort- livet här nere har gett mig allt. Men vi är redo för något annat- något bättre. Nothing else matters <3

...det inte fungerar att lägga upp både bild och text samtidigt här från balkongen blev det så här! Igår morse väntade massvis med glas i diskhon då jag inte diskat sedan mamma o dem åkte hem på lördags eftermiddagen, ursäkta svineriet men jag var lagom utpumpad när jag kom hem från jobbet 01:00, så jag satte på tvn och började diska. Glas nr 2 han jag till- som sprack när jag hade handen inuti det. Ett smalt högt glas som jag flera gånger sedan jag införskaffade mig dem tänkt att "konstigt att de inte spricker när jag kör ner handen såhär"...But it did. Och jag han tänka tanken innan dess oxå. Dock när det sprack han jag inte tänka något. Förutom att varför skar jag mig inte? But I did. Men det gick så snabbt att smärtan inte kom direkt. Utan först när jag vände på handen och såg jacket och framförallt blodet (!!!) som forsade från fingret. KALLT VATTEN var det som ekade i huvudet. Jo tjena. I augusti i Turkiet går det inte att få såpass kallt vatten som krävs för att få blodet att sluta rinna. Mitt i allt ringde mamma. Som sa att duschen kan ju ge ifrån sig iskallt vatten- men jag tror att det känns iskallt gentemot varmvattnet sådär ni vet när det bara slår om när man duschar efter stranden- för det var då inte kallt på fingret. Kom på att vi hade is i frysen. I form av apelsinklyftor. De passade perfekt. 1 uppepå fingret, 1 under och 1 på utsidan. Jacket går strax ovanför knogen och ner under knogen på utsidan fingret. Isen fick iallafall stopp på blödningen. Ångest när jag ringde Veysel på jobbet. "Sorry to disturb you but I think I have to go to the hospital..." 1,5 timme, 1568 kr och 7 stygn senare var vi hemma. Veysel var med mig hela tiden och höll mig i, den andra, handen. Dock när läkaren klippte i den skinslamsa som lossnat så sa han att var tvungen att sätta sig ner lite. Plutten. Hela tiden sa han hur stark jag var och han berättade vad läkaren gjorde och hur det såg ut. Tillsist kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att titta. Blä var det som for ur mig. "Ja inte så mums", svarade Veysel och båda asgarvade. Det låter fjantigt men jag är så glad att han efter samtalet till honom på jobbet kom hem på 5 röda och sedan satt med mig hos doktorn. En självklarhet i allas ögon. Bland blod, tårar och massvis av smärta fick han mig att le och skratta- något jag inte skulle gjort utan honom. Jag tänkte först ta mig till sjukhuset först men när jag här hemma i köket såg blodet forsa och skinnslamsan hänga så tänkte jag "nej det kommer göra för ont"...Så det är tackvare V som jag ens vågade ta mig dit. Läkarn sa igår att jag borde vila då jag förlorat en del blod och dessutom när bedövningen skulle släppa skulle jag ha jätteont. Word. Låg och grät i soffan halva dagen och sov den resterande delen. I morse gick jag upp och försökte mig på att hänga tvätt. Det gick med nöd och näppe och med tårar rinnande ner för kinderna. Inget jobb idag heller bestämde jag mig för. Har legat och tyckt synd om mig själv hela dagen. Ätit chokladpudding och läst Elsas hemligheter. O knaprat panodil. I morgon skall jag på återbesök hos doktorn. Något jag inte ser fram emot. Vi hörs efter det! Puss

Älskade familj. 2 intensiva veckor har tagit slut. 14 dagar med världens finaste familj är återigen över. Aldrig har jag varit så nöjd med att någon sovit hos oss som nu. Dem fanns här när jag vaknade. Och när jag kom från jobbet satt de i MITT vardagsrum o tittade på tv. Vi har som vanligt inte gjort något utöver det vanliga, solat, badat, ätit god restaurang mat och skrattat en massa. Första veckan hade jag o V ledigt på fredagen och hade en hel dag på stranden med de andra. Lillebror och Veysel flög parasailing till min förskräckelse men så här efteråt så kan jag säga att jag är überlycklig att de fick göra något tillsammans. Ensamma. Dagen var mer än perfekt och den avslutades med att mamma o pappa bjöd oss på middag inne i Side <3 Vecka 2, deras sista, hade jag ordnat så jag var ledig 2 dagar (både torsdag fredag) och på torsdagen var vi såklart på stranden och sedan middag hos Malin från Stenungsund som har en restaurang här i Side. Bästa maten jag ätit på 4 somrar! Fredagen innebar mer strandhäng och badande. Vi ordnade brakfrukost till mamma o pappa med det bästa vi vet från Doruk! Tanken var att vi skulle gått på min o Vs restaurang men vi var alla proppmätta så jag o V inhandlade nötter o öl, åkte o kollade deras buss tid och sedan satt vi på balkongen hela kvällen istället. Mer än nöjda. De här två veckorna har varit nästan perfekta. Det enda som saknats är Rickard, Madde o min Olivia. Annars har jag haft allt jag önskar på ett o samma ställe. Jag sa det flera gånger till V- I cant ask more from the life. Det blev ett snabbt hejdå på lördagen, bussen var tidig och vi ute i sista stund så när vi kom med taxin så var det snabba kramar och pussar. Lika bra det så jag inte skulle komma rödgråten till jobbet. På kvällen/natten när jag kom hem till en tom lägenhet (utöver Veysel) så kom dock tårarna forsandes...o de slutade inte förrän jag halvlåg i Veysels famn o shippade efter andan. Ni betyder allt för mig.