En epok avslutas o kanske öppnas det en ny i samma andetag…
Sitter här hemma i soffan, o njuter av sista timmen i ensamhet för ikväll så kommer dom hem…hela högen.Mamma, pappa, bröder, svägerska o svägerskans familj…1 vecka har dom gottat sig i solen på Lanzarote (även om det bara varit kanonväder 3 av 6 dagar) o jag har slitit här hemma i snön o kylan…Men det är dom värda!
När jag sitter här o tittar ut genom de frostiga fönsterna (det är ju nästan sommar med endast -4 grader) så ser jag hus nr 19 tömmas på alla minnen…Svenssons går skillda vägar och det är faktiskt rejält sorligt att se dom packa in alla sina tillbehörigheter i en släpvang från Preem Lindome. Svenssons bodde här på gatan innan vi flyttade in, o jag kommer aldrig glömma första gången jag såg dom…Mikael, killen som blev en av de bästa vännerna jag haft, o hans lillebror Nicklas stod utanför tätt intill vårat vardagsrumsfönster i grön-vit-prickinga skjortor (likadana of course!) med röda flugor kring halsarna o vattenkammad mitt-bena…Underbart minne! När jag vinkade till dom, så sprang dom där ifrån o in till sitt hus…På nr 19. Nu idag tror jag dom tog de sista grejerna.
Minnena är miljontals- sena kvällar med Mikael utanför på gatan vid lyktstolpen, vattenkrig, PlayStation maraton o otalig promenader när vi båda behövdes peppas upp.Tyvärr slutade våran vänskap så som måånga andras gör- med att en av oss blev kär…O det var inte jag, o det var inte i varandra. Vi har inte träffats på säkert 1 år, eftersom jag säsongspendlar mellan Turkiet o Svea, o han själv gör karriär i Norge…Men att inte ha dom på gatan längre, det känns som en familjemedlem som flyttar hemifrån. Personen, personerna, som flyttar in är säkert jättetrevliga på alla vis- men ni som känner mig vet hur våran sammansättning här på gatan är…Vi har koll på varandra, vi stöttar varandra o vi partar tillsammans…Men jag hoppas att Lennie vågar sig hit på kräftskivorna med sin gitarr o att Maria tar sig tid att komma hit o förgylla en fredagskväll när vi bara sitter o grillar med sina utlägg om hur mycket hon älskar mig. Mikael kommer jag nog inte träffa på ett tag-då han bor i Norge o jag flyttar tillbaka till Turkiet i vår…Men jag saknar honom. O jag är van vid att veta att OM jag behöver få tag på dig så finns närmsta kontakterna bara rakt över gatan…Det känns helt fel med andra ord.
Denna veckan, jaa hela, jobbar jag på en förskola i Mölndal så det blir tåg o buss dit men det tar inte mer än 15 minuter ca så jag klagar inte! O nästa vecka blir det en till på KalasDagiset, dock på andra avdelningen mot där jag brukar vara…Älskart!
Ja du, personen som skrev en kommentar om Veysel i förra inlägget..."veysel är trevlig på många sätt och vis dröm min dröm att han bara håller sig till dig"...Det drömmer jag, o det drömmer väl alla som har en partner...Men eftersom du skriver något sådan så undrar jag vem du är...
Nu kommer dom snart hem!Puss
