Semelvivis

Bästa o sämsta dagen på månaden. Pengar in- pengar ut. Lika bra att få det överstökat, synd bara att pengarna inte dras förrän på måndag så man får se dom hela helgen på kontot men inte använda dom. Vi tackar dock gudarna att det räckte o blev liite över så vi inte behövde låna mer än till storhandling av mamma & pappa. 

Dom bästa i världen. När mina barn är vuxna hoppas jag att dom har samma respekt för sina föräldrar som jag för mina, och jag hoppas jag har lika stort hjärta att hjälpa dom som mina föräldrar hjälper oss.

Mammi o pappi- älskar er till månen och tillbaka.

2/5 får vi nyckeln till våran alldeles egna lägenhet. Att det dessutom är en 3a är en bonus som vi gladeligen tar emot. Ord kan inte beskriva känslan- Dotegården blir vårat hak o det känns fantastiskt då det var där mamma o pappa började sitt liv ihop- o nu får även vi! 

Ni vet ju hur jag är galen i inredning och det har inte direkt lugnat ner sig sedan vi fick reda på att vi fick lägenheten. Jag tänker o föreställer mig saker i huvudet konstant o letar inspiration på nätet hela tiden. Dock jobbar ju bara jag, så pengarna är inte något vi har massa av så det får tas pö om pö o eftersom vi ska bo där ett bra tag så gör det ju ingenting- man måste inte fixa allt på en gång. Även om Malins hjärna gärna vill!

Nu ska jag ut i solen <3

Ja det kan man väl säga. Att jag shoppade lite när jag var i Turkiet. Åh den är preciiis som jag ville ha den- jag är så lycklig och vill gå o titta på den hela tiden. Idag visade jag Linda, som även är min brudtärna o pappa fick sig en glimt med kommentaren "tur att mamma inte är hemma hon hade gråtit floder"...Betyg godkänt?

Sitter på balkongen med skönaste byxorna, hoodie o sjalen- ser ut som en riktig bohem med håret i en trulls högt på huvudet. Största glaset med grönt te är uppdrucket och i magen vilar mat som jag o skatt åt i Manavgat.

Sista dagen i Turkiet bjöd inte på sol som igår, men det är också enda dagen på 2v det har regnat här i Side så vi ska väl inte klaga. Det gav mig ro att gå runt inne i Manavgat i lugn o ro utan att behöva har ångest för att jag missar solens strålar.

Älskade underbara Turkiet. Jag mår verkligen bra här nere, givetvis för att jag är på semester o inte behöver jobba, men också för att jag känner mig hemma här. Som i lilla Lindome som jag fördömde när jag var tonåring. Jag kan gatorna utan o innan, både i Side men även inne i Manavgat- jag kommer ihåg små butiker som jag besökte mitt första/andra år som guide o jag blir varm i kroppen av stolthet när jag upptäcker att jo- jag kan faktiskt prata turkiska och jag förstår vad dom säger. Det är som vanligt här i livet, man måste välja o vi har valt att för stunden bo i Sverige och den studen är givetvis långvarig då vi planerar vår framtid i Sverige med allt vad det innebär- men nångång ska jag, vi, bo här nere igen!

I morgon åker vi hem och vi båda är übertaggade för detta- det känns så himla bra! Veysel ska provjobba för Mölndals stad (timvikarie som kökspersonal) o jag känner på mig att bara dom får se honom arbeta så kommer dom aldrig släppa taget om honom. Vi har fått en lägenhet hemma i Lindome, en 3a på Dotegården och den är våran alldeles egna- inget mera 2a hand! Okej kanske inte finaste området men alla fördommar är skitsamma då jag inte flyttar för o bo i ett finare område utan för att få bo i något vi kan kalla

-VÅRAT-

På söndag börjar jag om med Viktväktarna, jag var jätteduktig första veckan här i Side, jag hade inte gått upp ens 1 kg när jag vägde mig på gymmet på hotellet och trots att träningskläderna aldrig kom till användning som låg i väskan så kände jag att om jag bara sköter maten så är det bra nog. Men sen va det nått som sa klick och jag förlorade mig själv i sockrets förbannade värld och trots att jag inte tycker colan smakar gott så har jag på 2 dagar druckit minst 1L ändå. (okej att jag förr drack kanske 1-2L per dag!!!) Jag är SÅ motiverad att få sätts igång igen då det är vad jag själv VILL göra och känner mig driven till. 

I fredags förra veckan låg jag på solstolen, snett framför till vänster mig låg en mamma,pappa o ett barn på 1-2år- mamman var lika stor som jag var förr, i gymnasiet, och hon satt med en sjal runt sig-precis som jag också alltid hade så fort jag satt/stod upp i bikini. När hon la sig ner på solstolen knöt hon upp sjalen, o så fort hon reste sig igen så drog hon sjalen med sig upp (den låg alltså under henne) o knöt den för att inte visa vecken på magen. Snett bakom mig låg en dansk kvinna med sin man- mannen var mycket smalare än kvinnan- som skillnaden mellan mig o Veysel en gång var o trots att man såg på mannen hur mycket han älskade henne så satt hon med en T-shirt på sig och, detta vet jag för att jag tjuvlyssnade, sa att hon var glad att det fanns ett litet område längre ifrån poolen där hon kunde sola utan att behöva se allt för många smala personer och att dom borde ha sånna här områden på alla hotell. Självklart har dom inte byggt det området för det syftet, syftet med det området är att det är ett tystare område- borta från alla småbarn och poolgames, men det gjorde mig ledsen att höra vad hon sa samtidigt som jag kände att förr hade jag tänkt exakt samma tanke. Jag bestämde mig där o då i solen att jag ALDRIG ska tillåta mig själv att må så dåligt över min kropp igen.

Puss

 

Tillbaka i Side med turen på min sida- det står på varje vädersida att vädergudarna skulle gråta idag o att det inte fanns en chans till sol. Förutom på iPhonen, enligt den skulle vi få ha sol hela dagen- o denna gången vann iPhone över yr.no o alla anda sidor jag ständigt uppdaterat sedan igår. Så jag fick som ja ville o åpen som jag är solade jag utan solskyddsfaktor idag, alla andra dagar har jag smörjt mig som en toka!, o nu ligger jag här rödbränd o go- men dom lovar regn i morgon o sen åker vi ju på lördag!

Vi åkte från byn 12:00 o va på hotellet vid 16:30/17:00 igen, Veysel med magont o jag med spänd nacke o huvudvärk efter slumrandet på bussarna. Vi bara mös hela kvällen, åt middag på hotellet o tog en drink till showen i baren o sedan gav vi upp o begav oss in i värmen på rummet  (kvällarna är fortfarande väldigt kalla här nere)...

Som vanligt var det jobbigt att säga hejdå,Veysels mamma grät inget denna gången o det var otroligt skönt men istället lät jag tysta tårar rulla längs kinderna när vi väl va på bussen så hon inte skulle se. Vi gjorde inte så mkt hos hans familj, va inne i stan måndag o tisdag o fixade med papper för hans pappas skull- man får bidrag av staten efter man fyllt 65 så vi ordna allt på måndagen o lämnade in det på tisdagen.

Nu ska jag unna mig en glass igen- jag dör av längtan till måndag då jag får ta tag i Viktväktarna o träning igen :D 

Igår var jag nere i butiken o satt i solen o pratade m gamla chefen Maria, efter stund kom Louise o hennes fina Adem o vi satt o pratade oss hungriga. Det blev lunch på Aaladin o sedan promenerade jag o Louise m vagnen till stan i solen medansvar Maria va tvungen att gå tillbaka o jobba. 

Vi köpte varsin glass o pratapratapratade...konstigt det där med folk, att man växer o utvecklas o vissa som man älskade förr är mindre älskade nu, medans vissa man älskade lite mindre förr är mer älskade nu. Man antingen växer ifrån eller växer ikapp varandra i livet tror jag.

Idag har jag legat i solen heeeeela dagen (11-16) o sedan gav jag mig ut på Converse jakt- men det slutade med att jag satt hos Sandra på hennes jobb i ungefär 3/4 timmar o pratade. Vi var inte jättenära vänner när jag jobbade här, men nu räknar jag henne som vän o det är skönt att få prata o fråga då jag hatar rykten o antaganden, något som det tyvärr finns gott om här nere. The drama in Side never sleeps!

I morgon kommer V tillbaka o på lördag åker vi hem till hans familj som tycker det är jättekonstigt att jag är här o han där...

Hoppas på sol i morgon med!