Semelvivis

Tja, jag vet inte vad jag ska skriva egentligen. Känns som luften gått ur mig de senaste dagarna. Veysel opererades i måndags förmiddag o vi har inte direkt pratat sen i söndags kväll så jag går mest runt o oroar mig. Jag bad han höra av sig efter operationen om han orkade, men som alla tjejer vet så vill man ju alltid att dom ringer även om vi säger att dom inte behöver, o nej- han orkade inte...Vilket jag faktiskt kan förstå, men det hade varit skönt om han ringde ändå!Haha.


Tisdagen var jobbig, jag gick o tänkte hemska tankar hela tiden för trots att man är fullt frisk så kan vad som helst hända när man söver en människa.Min mormor tex fick hjärtinfarkt pga av narkosen o gammelfarmor blev narkos-förgiftad...det finns ju alltid en chans så tankarna har verkligen svävat fritt! I går på min rast tog jag telefonen o ringde, med tankarna på att han säkert inte skulle svara...Men det gjorde han.Skönt!Första tanken avslagen.Dock vet jag inte om det var bättre att inte ha pratat med honom, för han sluddrade fram att han var ok, att han hade ont, att operationen tagit 3 timmar o att han får massa morfin hela tiden...Men han sluddrade också fram att "Im not fine"...Näe det förstår jag med, men han lät så trött o bortblåst att jag inte kunde med att prata mera- jag ville mest veta om han fortfarande levde.


Men, som ni alla vet om ni känner mig, så är jag en fena på att spekulera...O det har jag gjort sedan dess. Jag har tänkt fram o tillbaka på varför han sa "Im not fine" men självklart är man inte bra när man opererats o får morfin hela tiden för o lindra smärtan.Självklart är kroppen trött efter 3 timmars narkos...men det jag frågar mig själv 300gånger är varför jag inte frågade honom hur operationen gått, fall det hände något som inte skulle hända osv...O när man inte vet så kan man bara spekulera, det är det sämsta man kan göra- men det är det ända jag kan göra! Idag skickade han ett sms "Skatt Im in my uncels house.Im fine, I hope you are fine to.Puss"...bara vetskapen om att läkarna skickat hem honom gör mig lugn, men samtidigt (efter förra misslyckade läkare som kontrollerat honom) så vet man aaldrig.Därför tänkte jag ringa honom vid 1900 (oo en kvart kvar!!!) för o se om han orkar prata. För jag orkar inte spekulera mer!


Annars så har veckan varit ok den med...Har jobbat sista veckan på dagiset(eller a i morgon fredag o på måndag) där det varit minst sagt uppochner! I måndags morse hade vi inget vatten, det hade frösit någonstans...någonstans.Idag, torsdag, har vi fortfarande inget vatten o dom pratade om att inte gå till jobbet om vi inte får vatten i morgon- men då är det tydligen arbetsvägran, så jag antar att dom kommer! Sen så har jag ju börjat "mitt nya liv" så jag har börjat äta bättre, slutat helt med godis o läsk, o dessutom har jag börjat jogga på våran crosstrainer i gästrummet...30 minuter varje dag än så länge, men jag tänkte utöka varje vecka om jag känner att jag orkar...Mina knän är inte direkt bekväma vid träning, men efter att jag promenerat 4km nästan dagligen (går till jobbet) så känns det lättare o lättare för varje dag. Jag tror bäst på dieten där du äter hälsosamt OCH RÖR PÅ DIG!Ska köra så här till februari, sen får vi se om jag tar i med hård-handskarna.


Nu ska jag ner o äta en seen middag, o sedan försöka få tag i Veysel.
Hoppas ni mår bra!