Still alive
Sitter i Jessicas o Yusufs lägenhet i Alanya efter mycket om och men...Och efter 20 timmars bussresa!
Resan började 26e december m flyg från Gbg till Istanbul, som tur var träffade jag en jättehärlig tjej redan på Landvetter som även hon skulle flyga vidare till Antalya - dock med ett senare plan än mig...Men vi vart sena från Landvetter så när vi kom till Istanbul sprang vi som stuckna grisar för o hinna med mitt nästa flyg (ja hon sprang med mig för o visa mig vägen!) men vi svettades förgäves o jag missade flyget till Antalya- nästa gick 3 timmar senare o jag behövde självklart inte betala för biljetten eftersom det vart TurkishAirlines som ställt till det för mig. Jag o min nyfunna vänn Josefine satt o tjötade o bläddrade i tidningar, samtidigt som jag höll kontakt m Veysel för o höra vart våran utlovade bil höll hus...När Veysel ringer till sin kompis o säger att jag blir sen så säger kompisen "Just fan, jag kan inte komma för jag är tvungen att åka o jobba..." 1,5 timma innan vi ska gå ombord planet.
Josefine säger att vi kan åka med hon o hennes kille som ändå skulle komma o hämta henne, o eftersom dom bor i Alanya så ligger ju ändå Manavgat åt det hållet- jag har massvis att tacka denna tjejen för! Vi fick skjuts o blev avsläppta mitt på motorvägen vid Manavgat o sen traskade vi hem till Veysels bästa kompis för o lämna min resväska, vidare till ett soppkök o sedan letade vi efter ett hotell vi kunde sova på. Vi skulle sovit hos Veysels kompis, men när vi kom dit med väskan så låg hans arbetskompis o sov i den den dubbelsäng som vi skulle sova i...Han hade kommit hem 1 vecka tidigare utan att säga något, självklart eftersom det är hans lägenhet också!
Söndag morgon, buss till Antalya vid 1100 o vart framme 1200...1 timma senare tog vi bussen till Veysels hemstad Burdur för o hälsa på pappa,mormor,mamma,syster o bror...äta lite mat o sedan vid 2000 påbörja den 16 timmars långa resan till Malatya där Veysel ska få sin operation...Var väl framme runt 1000 på måndag morgon.
Veckan i Malatya bestod av besök på sjukhuset varje dag, för nya prover o tester dyker tydligen upp hela tiden...tills Malin bad om en lista på alla tester, filmer o prov han ska ha innan operationen. UFH! Sista dagen på sjukan blev torsdag förra veckan o då sa läkaren "Vi ringer dig senast onsdag nästa vecka"...Mitt plan lyfter på lördag (i morgon) o jag kunde inte vänta med honom tills operationen blivit av- vi bokade en direktbiljett m buss till Alanya för att jag också ska få tid med Jessica o Atakan o tja...vilken resa! Bergen upp o ner o snötäckta vidder....20 timmar senare var jag framme, helt vimmelkantig av allt bussåkande...o inatt är det dags att åka igen.Det var jobbigt att säga hejdå på busstationen, speciellt eftersom jag verkligen velat vara med när han får sin operation!
Tisdagen gick, onsdagen med...utan något samtal från läkaren...JIPPIE. Veysel ringde själv o fick svaret att "Det är bara att vänta...o sen så ringer vi bara in nya patienter på tisdagar"...Vilket betyder att Veysel måste vänta 1 hel vecka till på att dom KANSKE ringer på tisdag...Humöret är på topp! Men aj så fel dom kan ha ibland, idag (fredag) ringde läkaren o frågade om Veysel kan vara på sjukhuset söndag eftermiddag för att läggas in o på måndag få åka in i operationsalen....JAAAAAAAAAAAAAAA....Veysel o hans mamma som fortfarande är i Malatya o väntar på operationen blev lika glada som jag blev o det känns lite lättare att åka ifrån Turkiet nu när jag vet när han ska få sin operation...
Det blev ett långt långt inlägg, men detta är bara sammandraget av det viktigaste som hänt- jag får skriva mer när jag kommer hem- om kulturkrockar, delade vattenglas, äta mat på golvet o endast använda "turk toa" i 10 dagar...Nu ska jag njuta av sista timmarna med Attish o Jessica- o sen i natt bär det av till flygis för o invänta flyget till Istanbul...
Är i Sverige runt 1400 lördag 9/1 2010
Gott nytt år förresten- även om jag inte märkt av årskiftet alls.
Resan började 26e december m flyg från Gbg till Istanbul, som tur var träffade jag en jättehärlig tjej redan på Landvetter som även hon skulle flyga vidare till Antalya - dock med ett senare plan än mig...Men vi vart sena från Landvetter så när vi kom till Istanbul sprang vi som stuckna grisar för o hinna med mitt nästa flyg (ja hon sprang med mig för o visa mig vägen!) men vi svettades förgäves o jag missade flyget till Antalya- nästa gick 3 timmar senare o jag behövde självklart inte betala för biljetten eftersom det vart TurkishAirlines som ställt till det för mig. Jag o min nyfunna vänn Josefine satt o tjötade o bläddrade i tidningar, samtidigt som jag höll kontakt m Veysel för o höra vart våran utlovade bil höll hus...När Veysel ringer till sin kompis o säger att jag blir sen så säger kompisen "Just fan, jag kan inte komma för jag är tvungen att åka o jobba..." 1,5 timma innan vi ska gå ombord planet.
Josefine säger att vi kan åka med hon o hennes kille som ändå skulle komma o hämta henne, o eftersom dom bor i Alanya så ligger ju ändå Manavgat åt det hållet- jag har massvis att tacka denna tjejen för! Vi fick skjuts o blev avsläppta mitt på motorvägen vid Manavgat o sen traskade vi hem till Veysels bästa kompis för o lämna min resväska, vidare till ett soppkök o sedan letade vi efter ett hotell vi kunde sova på. Vi skulle sovit hos Veysels kompis, men när vi kom dit med väskan så låg hans arbetskompis o sov i den den dubbelsäng som vi skulle sova i...Han hade kommit hem 1 vecka tidigare utan att säga något, självklart eftersom det är hans lägenhet också!
Söndag morgon, buss till Antalya vid 1100 o vart framme 1200...1 timma senare tog vi bussen till Veysels hemstad Burdur för o hälsa på pappa,mormor,mamma,syster o bror...äta lite mat o sedan vid 2000 påbörja den 16 timmars långa resan till Malatya där Veysel ska få sin operation...Var väl framme runt 1000 på måndag morgon.
Veckan i Malatya bestod av besök på sjukhuset varje dag, för nya prover o tester dyker tydligen upp hela tiden...tills Malin bad om en lista på alla tester, filmer o prov han ska ha innan operationen. UFH! Sista dagen på sjukan blev torsdag förra veckan o då sa läkaren "Vi ringer dig senast onsdag nästa vecka"...Mitt plan lyfter på lördag (i morgon) o jag kunde inte vänta med honom tills operationen blivit av- vi bokade en direktbiljett m buss till Alanya för att jag också ska få tid med Jessica o Atakan o tja...vilken resa! Bergen upp o ner o snötäckta vidder....20 timmar senare var jag framme, helt vimmelkantig av allt bussåkande...o inatt är det dags att åka igen.Det var jobbigt att säga hejdå på busstationen, speciellt eftersom jag verkligen velat vara med när han får sin operation!
Tisdagen gick, onsdagen med...utan något samtal från läkaren...JIPPIE. Veysel ringde själv o fick svaret att "Det är bara att vänta...o sen så ringer vi bara in nya patienter på tisdagar"...Vilket betyder att Veysel måste vänta 1 hel vecka till på att dom KANSKE ringer på tisdag...Humöret är på topp! Men aj så fel dom kan ha ibland, idag (fredag) ringde läkaren o frågade om Veysel kan vara på sjukhuset söndag eftermiddag för att läggas in o på måndag få åka in i operationsalen....JAAAAAAAAAAAAAAA....Veysel o hans mamma som fortfarande är i Malatya o väntar på operationen blev lika glada som jag blev o det känns lite lättare att åka ifrån Turkiet nu när jag vet när han ska få sin operation...
Det blev ett långt långt inlägg, men detta är bara sammandraget av det viktigaste som hänt- jag får skriva mer när jag kommer hem- om kulturkrockar, delade vattenglas, äta mat på golvet o endast använda "turk toa" i 10 dagar...Nu ska jag njuta av sista timmarna med Attish o Jessica- o sen i natt bär det av till flygis för o invänta flyget till Istanbul...
Är i Sverige runt 1400 lördag 9/1 2010
Gott nytt år förresten- även om jag inte märkt av årskiftet alls.
Kommentarer
Postat av: Pullan
Åååå kan knappt vänta tills jag får höra lite mer utförligt hur din resa vart! Vi hörs soooon! PUSS
Trackback
