Semelvivis

Idag vart det en fika på SoHo i Göteborg med bästa Linda och hennes Emanuel- det blev en kortis då hon skulle hem o piffa sig inför kvällens barrunda hennes arbete bjuder på!Byta jobb med henne?!Eh ja tack!Dessutom skulle jag också jobba så jag vill hem och lämna av hennes väst jag skall lämna tillbaka på lördag på Ullish.

Det blev 3 timmars (!) jobb idag då jag stog i scannings-eventet och lockade fler personer att självscanna...Tycker sånt är roligt och tiden gick faktiskt mycket snabbare än väntat!Dessutom fick jag Paulina att stanna till 2030 så nu slutar jag 1930- vilket gör det lättare att byta till 1900 så jag kan hinna med 1919 tåget och hinna hem till Kristina så vi kan se "2 steg från Håkan" tillsammans- åååh jag hoppas någon vännlig vill!

Hemkommen från jobbet blev det popcorn och tv med minibror- dock byttes det snabbt ut till samtal med världens finaste pojke i fjärran öster...Ett annorlunda samtal men ett samtal jag funderat på att ha och idag funderade jag extra mycket på dessa frågorna så det känndes bra att ta upp det- det var lite om framtiden, jag sa till honom att ibland är jag rädd att han bara "pratar" för även om han säger "ååå jag älskar dig ååå jag vill flytta till Sverige" och även om jag tror på honom så KAN man faktiskt ALDRIG veta vad personen egentligen tänker- precis på samma sätt som att han kan ALDRIG veta om jag tänker tvärtemot det jag säger...Det gäller ju bara att lita på varandra helt enkelt- men jag förklarade för honom att det är viktigt att han säger ifrån om han inte tycker som jag just nu (när vi pratade om mina funderingar) och vi kom in på att män och kvinnor ibland måste ha egen tid och att jag inte alltid kan följa med honom överallt bara för att jag "inte känner någon annan i Side" och på samma sätt att han inte kommer följa med mig överallt bara för att "han inte känner någon här"...

Jag försökte även förklara för honom att här i Sverige KAN han följa med mig ÖVERALLT- det finns inget ställe där någon av mina vänner eller de runt omkring kan tänka "vad gör han här?" inte ens om så Linda säger att hon skall ha tjejkväll så KAN han följa med utan att folk undrar.Dessutom kan han alltid prata med min familj då han och de alltid kan prata engelska med varandra, något jag och hans familj inte kan- sen kan han i princip titta på varenda tv kanal utan problem då allt är på engelska med svensk text och sånt förrekommer inte i Turkiet- inte ens att de pratar engelska med turkisk text eller tvärt om- visst vissa kanaler har det men långt ifrån så många som här i Svea!

I somras när jag åkte till Side sa han att "klart du skall åka" medans jag plumt nog sa "hade du sagt till mig att du skulle till Side en vecka hade jag varit jätteledsen över att du skulle vara utan mig"...Det lät otroligt dumt men jag menar i detta livet, i detta militär liv vi lever nu- så hade jag inte tyckt det varit roligt allt att han var ledig och inte var med mig- förstår ni?I det vanliga livet så ja- jag hade inte tyckt det var super kul att han åkte till Side just- men jag hade accepterat det för man behöver göra saker själva...Han tog upp det idag att jag sagt så och jag har faktiskt mått lite dåligt över mitt ordval- men jag fick förklarat för honom att det är i militär-livet jag menar, inte i vårt vanliga liv och då förstod han hur jag tänkte när jag sa så i sommras...

Jag känner ibland att jag bara vill ta hit honom så han får se hur det är- så han får se hur jag menar när jag säger saker och ting och att jag inte alls är så "speciell", eller då "konstig" i hans ögon, som han ibland kan tro!Jag vill att han skall få se den super-femenima-säljare som jobbar för "Postkods lotteriet"och jag vill att han skall få se alla emo's med grönt hår sitta och sjönga i kör på trappan i Nordstan så att han förstår att min värld är helt annorlunda ifrån hans...Det handlar inte om att han inte älskar mig för den jag är eller att han inte accepterar mig utan det handlar om att jag har sett hela hans värld- jag har sett att det bara sitter män på cafét i hans hemstad och därför kan jag acceptera att jag kanske inte skall följa med honom dit och det handlar om att jag har sett hans föräldrars hus och accepterat stå-toan och att man äter ifrån golvet...Jag vill att han ser mitt liv, jag vill att han ser min familj och lär känna allt som vi står för och allt som vi anser som "liv"...

Som han sa "to big love can also be bad" och jag förstår hur han menar han menar inte att jag skall älska han mindre eller sluta ringa honom eller skicka sms men ibland måste han få lov att gå ut med sina vänner eller ibland behöver inte jag säga varje dag " do how much I love you I can't explain" det räcker med en puss innan han går eller ett "i love you" i sängen innan vi somnar...Jag känner min karl och jag vet hur han tycker att personer lätt blir krävande och väntar sig saker ifrån honom för det är så hans liv har varit förut men han vet också att jag ibland måste få höra "I love you baby" en extra gång på dagen för att jaag skall må bra...Vi kompleterar varandra tror jag- även om jag tror att jag i slut ändan håller tillbaka mycket av den kärlek jag har för honom för att inte "kväva" honom...men efter förra sommaren och under denna militär-tiden så är min kärlek sådan och jag tror att om jag inte får höra "I love you" så älskar han inte mig...Vilket jag vet inte är sant men ändå ältar under samtalen vi har då han inte säger det...och jag säger det 2 ggr till extra högt bara för att höra "I love you to" vilket aaaalltid kommer...Jag vet inte, det kanske bara är jag som över annalyserar allt med tanke på vårt förflutna men det var iallafall ett givande och smått-annorlunda samtal vi hade och nu efter åt kan jag känna att "varför pratade vi om detta" men i morgon är en ny dag och då kan vi prata om hur mycket vi saknar varandra igen!

Förlåt för masstodont inlägget men nu fick ni nått att fördriva tiden med iaf!
Puss