Semelvivis

(Inlägget är skrivet igår, direkt efter att gästerna gått hem där av orden "idag" osv)

Jag vet att jag kanske låter fördomsfull när jag skriver detta inlägget o ni med turkiska killar eller ni som varit i hembyn kanske inte alls upplever det som mig. Men detta är 2a gången jag är med om denna spännande upplevelse.

Veysel har en syster som är "giftas mogen" (20 år gammal) och jakten på den perfekta mannen är i gång. 2 år tidigare skulle hon gifta sig med någon, men efter förlovning visade det sig att han inte var perfekt. So here we go again.

När vi var här för 14 dagar sedan så kom en familj hit, Rezim tror jag objektet hette, och sedan åkte min familj dit och dem har varit hit en gång till sedan dess- så pass många besök betyder att familjerna gillar varandra och att dottern gillar sonen. För det är det viktigaste för hans mamma, vad dottern vill. Hon har sett tre av sina barn bli tvångsgifta och bara 1 av dem är lyckliga. Hon vägrar se ett till äktenskap gå åt skogen. Im with her on that.

Idag kom dem hit igen, (mamma,pappa,farmor,farfar,syster,svåger och systerns barn) först drack vi en liter cay var- sedan tog min man över kontrollen (bokstavligen för han sänkte volymen på tv:p) och frågade "skall vi komma till saken eller"?! Kanske 10 minuter senare pussade Vs syster och Rezim(?) allas händer o kinder o vips så hade dem bestämt att jo- dem skall förlova sig. Hipp hurra.

Jag gick med Veysel till köket och han förklarade allt för mig. Men nu till en av de roligaste sakerna- "We have to make the best coffe now its to important after they said yes to eachother"...Okoloko! Kaffet blev lyckat, jag dricker inte turk kaffe i vanliga fall men om man inte dricker misstycker man med giftemålet.Typ. Och det gör jag ju inte- så jag drack. Tur att dem hade med största skålen med choklad (också ett måste från den familjen som vill gifta sig med dottern) så smaken inte stannade kvar så länge!

Jag antar att det fungerar olika i alla kulturer och kanske familjer i Turkiet men jag tycket sånt här är spännande och märkligt! Alla vi "barn" gick ut efter kaffet och så fick de vuxna konferera ifred. Då kom dem fram till att de skall ha sin förlovnings fest den 13 maj, här i byn och vad vi skall äta. Jag tror de bestämde att dem skall gifta sig innan Ramazan (fastan) i augusti också- men jag är inte säker.

Hans syster och den här Remzi har inte träffats mer än dessa 4 ggr som familjerna har setts. 1 av gångerna vet jag att dem satt själva i ett annat rum o pratade medans familjerna satt o diskuterade vem som skulle köpa vad till hemmet. Tydligen så pratar systern o Rezim i telefon varje dag o han verkar jättesnäll men tja- en kulturkrock utav dess like för mig och när dem frågar mig vad jag tycker kan jag inte riktig svara för vad jag egentligen tycker är ett big NO NO. För två människor skall inte fösas ihop som 2 kor, dem är inte del av något vetenskapligt test- dem är 2 individer som skall lära känna varandra INNAN deras familjer skall tycka och tänka. Men det säger jag ju såklart inte. Utan jag säger att det är väldigt annorlunda ifrån Sverige och att jag inte kan förstå allting som sägs så därför blir det svårt att tycka. Men hans familj verkar snäll lägger jag till på slutet- bara för att visa att jag inte har något emot honom. Veysel bara skrattar när jag säger hur "sjukt" jag tycker det är, hur långt ifrån min värld denna situation är och att trots att det inte är tvångsgifte i den bemärkelsen så är detta snudd på olagligt i Sverige. Han lägger huvudet på sne o säger de orden jag hatar mest "here is Turkey and its our tradition".

Jag säger som jag alltid sagt - så länge hans syster är lycklig är jag nöjd. Hon är viktigast för mig, inte vad någon annan (vare sig familj eller granne) tycker.