So it goes
Jobbar min sista heldag här i butiken idag. Pang!
Har sedan familjen varit här planerat att åka hem från Side. Inte pga att jag och Veysel gör slut utan för att vi vill flytta båda två till Sverige och för att det skall hända så måste vi börja tjäna pengar. Pengar vi inte tjänar här i Turkiet.
Det gör självklart otroligt ont i hjärtat att åka ifrån min skatt men för att vi skall kunna ha ett liv, en framtid, ihop så måste vi ta tag i saken och inte bara stå och stampa i en o samma ruta. Så jag åker hem. Men med tungt hjärta.
Det har varit 4 kanon säsonger här i Side. Jag har lärt mig otroligt mycket. Mest om mig själv. Men även om så mycket annat. Och ett helt nytt språk. För det är jag allt och alla evigt tacksam. Men denna sommaren har jag bara känt olust över att jobba då det känns som jag jobbat för ingenting. När jag i över ett år tjänat minst 15 000;- och sedan gå tillbaka till 4800:- går inte. Inte när jobbet finns kvar där hemma. När dem bara går o väntar på att jag skall komma tillbaka. Då känns det rätt hopplöst. Men jag tackar världens bästa Maria för all förståelse under dessa åren. Och jag vet att jag åker innan säsongen är slut- men inget har med er att göra. Bara mig själv och mina framtidsplaner.
Allt i livet handlar inte om pengar, utan om lycka. Men för att vi skall kunna skaffa oss ett liv så måste vi börja med pengar för att kunna sedan söka lycka. Jag vet inte hur jag skall förklara så ni förstår vad som rör sig i mitt huvud- men allt står mig upp i halsen. Att vi inte kommer någonstans. Bara pratar.
Så nu tar vi tag i saken och gör ord till handling.
Det skall gå. Det bara skall det.
Everything will be ok in the end, if its not ok- its not the end.
