Depp
Åh herre vilken låg nivå tankar och känslor landade på igår kväll/natt. Så lågt att jag började fundera på att uppsöka psykolog !!!
Men efter att ha bråkat med Veysel om absolut ingenting och gråtit över ännu mindre än absolut ingenting så vaknade jag i morse och kände mig lite bättre.
Okej- ni vet att jag inte gråtit mig till sömns varje dag o inte haft ångest? Jag tror allt kom på en och samma gång igår.
Det blir ingen oktober resa för mig, för det första fick vi intervju på ambassaden låångt in i framtiden- så sent som 27/11 och för det andra fick vi idag besked om att dem flyttar systerns bröllop till den 22/9 istället för 22/10- en hel månad tidigare och bara 10 dagars framförhållning- Hello Turkey!
Detta gör att jag inte kommer få pussa mitt hjärta förrän den 26/11 då jag åker ner för att spendera någon dag i Istanbul och sedan hemma hos hans familj :) Tror den tanken utlöste alla spökena i huvudet och gjorde mig till en häxa rent ut sagt!
Men som vanligt så står min älsklig som ett bollplank och bara tar o tar o tar. Ibland säger han ifrån att han inte orkar mer- som igår. Men idag tog han upp telefonen, ringde och frågade- va hände egentligen i går och hur mår du idag?
Älskade älskade du!
