Semelvivis

Jag vet att frasen "jag har ont i magen" kan verka dum när man är gravid. Jag vet hur dumt det låter. Men det är ju i magen det faktiskt gör ont!! Idag har guldfisken sparkat på ordentligt och tryckt o grejjat där inne såpass mycket att jag inte kunde äta nån frukost för det gjorde så ont! Alla vet, gravid eller inte, har man ont i magen vill man inte äta.

Magen har blivit stenhård tillochfrån, framförallt på vänster sida av naveln- där bullar den upp sig och samtidigt känns det som han trycker ifrån på höger sida vid revbenen, som att han ligger lite snett neråt.

Min lilla skatt. Våran fina. Oj vad jag längtar efter att få se att du mår bra- jag är så rädd att något ska vara "fel". Jag kommer älska sönder dig ändå men ingen, ingen- kan stå ut med tanken på att ens barn på nått sätt skall vara sjukt. 

Jag har under mina år som dagisfröken och barnklubbsledare träffat många barn med tex down och sett hur fantastiska "dom" är och jag ser definitivt inte annorlunda på "dom" än andra barn- men för det tänker jag inte säga att jag hade med hull och hår accepterat och svalt ångesten det skulle ge mig om mitt barn föddes med down. Alla vill väl att ens barn skall vara friska.

Chansen är väl inte jättestor att han får down, ingen i min släkt har det och inte heller någon på Veysels sida- men det är klart jag tänker alla möjliga tankar- det är sån jag är! Alltid orolig.

Snälla lilla guldfisk- var frisk och se till att inte utsätta mamma för några "konstigheter"- hon vet inte om hon överlever det!