Semelvivis

Mina. Stackars. Fötter.

Igår glömde jag stödstrumporna hemma hos mamma och pappa där jag hängt dom på tork medans jag satt i solen- hade ändå inte så sjukt ont på kvällen i fötterna som jag hade sist jag jobbade utan dom. Studsade upp (okeej där kryddade jag så det skvätte om det!) ur sängen i morse och var förvånad över att jag inte var mer svullen!

Klockan 9/10 på jobbet slog det till. Aj. Mina. Fötter. Varje steg var en pina och ett tag funderade jag på om jag skulle börja krypa 😂 När min kollega började 11:00 o hon kom o frågade hur jag egentligen mådde kom tårarna- jag hade så ont i fötterna! Liksom under foten- på hela trampdynan. Allvarligt- jag var nära på att krypa!

Hon tyckte jag skulle gå o köpa ett par stödstrumpor på Apoteket men jag mota med att "jag jobbar ju nu- jag kan köpa på rasten"...Tog av mig skorna och gick barfota vilket lättade lite- men alltså det går inte att gå i strumplästen på mitt jobb. Min kollega insisterade på att jag kunde fråga på apoteket om jag kunde ta ett par o komma o betala på rasten...men så hatar jag att göra så jag sa nej. Då propsade hon på att jag skulle gå upp o hämta mitt kort och köpa ett par- oavsett rast eller inte.

Så jag gick till Apoteket och hon mätte mina vrister och vader och fick fram rätt stl- haltade (i strumplästen) upp till omklädningsrummet och tillbaka- oh my god! Vilken skillnad. Tyvärr hade jag ju ont redan i fötterna innan jag tog på mig dom- annars hade dom hjälpt ännu mer än vad dom gjorde nu...Tillochmed tjejen på Apoteket reagerade när jag drog upp byxbenet när hon skulle mäta😂

Har fortfarande ont- men när jag berättade för V att jag grät på jobbet av smärtan så beordrade han mig att ligga i soffan resten av eftermiddagen/kvällen och säga till så fort jag ville ha nått.

Min fina ❤️

I morgon ska jag jobba 11:30-15, men jag tror jag ber om att få sitta i kassan istället för att stå i FB!

Trevlig helg!