Semelvivis

Torsdagen kom, jag skuttade glatt iväg till gynekologen och hoppades på ett ul.

Vi pratade om ditten och datten och tillslut säger hon "ja vill du så kan du få lyssna på hjärtat idag". 

Det är klart jag vill. Det är klart det är det mysigaste ljudet som finns. Men det var ju inte ett ul. Inte ens i närheten. Men tja- hjärtat slog för fullt och hen sparkade flera gånger där inne hörde man. Sån otrolig känsla.

I tisdags kom magen som ett brev på posten. Poff sa det så var den där och växer sig lite större för var dag som går känns det som. Så skönt! Jag har varit jätteorolig över att det inte ens känts hårt på magen och så i tisdags började det spänna och ha sig. Sen på kvällen när jag låg i soffan frågade Veysel "vad fan åt du till lunch"...

Mailade faktiskt bm bara för att fråga om det ens var möjligt- och hon skrev till svar att hen säkert gosat sig mot ryggen och nu har den flyttat fram. Inte en dag för tidigt tycker mamma!

(V16 på morgonen)