Semelvivis

Ja mina vänner- här har ni mig. Eller oss. Vi är nu mera 2 som skriver denna blogg. Jag och bebus. Än så länge än bebus väldigt liten och allting känns hopplöst nytt och långt bort men det finns ett hjärta där inne i min mage och jag o Veysel är så glada och förväntansfulla.

Idag gick jag in i v 15 och bebus är enligt appen 9-10 cm lång och väger ca 50 gram. 

Jag har mått extremt bra, oförskämt bra- tillochmed oroväckande bra. Lite illamående någon dag här och där men jämfört med mina vänner så kan man inte ens säga att jag mått dåligt. Där emot har jag under senaste tid blivit mer illamående på kvällen efter middagen men det tror jag beror på att mina tarmar inte fungerar som dom borde. 

Jag har sedan tidigt i graviditeten haft jätteproblem med magen, långt innan jag ens visste om det så satt Veysel och jag o googlade "förstoppning" för jag hade så ont i magen. När orden "tidigt graviditets tecken" kom upp samtidigt ryckte jag på axlarna. Jag hade ju precis slutat med ppillrerna och mensen hade ju inte ens kommit efter nästan 7 års uppehåll (hade knappt någon mens under tiden jag åt Cerazette) så att jag hade magproblem berodde ju knappast på graviditet.

Tog ett gravtest kanske bara någon vecka efter vi slutat med Cerazette för "jag kände på mig nått", vilket såklart visade negativt men det var fortfarande inget jag såg som förvånande.

Vi, framförallt jag, längtade extremt efter att få ett pluss trots att jag kunde höra mig själv tänka "mensen måste komma igång först"...Men...